Husjakten

I juli 2012 flyttade vi in på Ekelund i Osaby, ungefär en månad efter att vi tagit studenten. Vi hade fått nycklarna tidigare, men eftersom vi fortfarande gick i skolan (och dessutom väntade på att sängen skulle komma, leveranstiden blev lång) flyttade vi in mitt i sommaren. Alldeles underbart! Vårt allra första, allra egna, hem. Vi hade samlat på oss prylar under senaste året, framför allt vid jul, födelsedagar och student, som visade sig vara guldgruvor när det kom till dyra köksprylar och presentkort på exklusiva husgerådsbutiker.

Allt som vi hade samlat på våra respektive barndomsrum skulle nu samsas på ett enda ställe.

Tack och lov för våra familjer och alla vänner som ställde upp och hjälpte till!

Vi hade redan i flera år varit inne på att köpa en liten gård på landet, och det här skulle bara vara en mellanstation medan vi sparade ihop lite pengar. I augusti 2013, lite mer än ett år efter inflyttningen på Ekelund, gifte vi oss och önskade oss trädgårdsväxter i present. Ojojoj! Vi fick äppelträd, vinbärsbuskar, blåbär, hallon, björnbär, rosor, rhododendron, kärleksört mfl. Vi planterade dem i trädgården i deras originalkrukor, så att de skulle bli lätta att flytta den dag då vi skulle flytta.

Våra fina bröllopspresenter, ett hav av grönska.

Ja, det var ju himla smidigt att plantera så. Om det nu var så att vi faktiskt kom oss för att flytta så som vi, eller åtminstone jag, hade tänkt. Våren som kom, för ungefär ett år sedan, började vi kolla på hus. Vi har varit i Valeryd, i Vederslöv, i Jät, i Aplaryd, i Skäggalösa och i Stenslanda. I huset där det hade brunnit i köket, huset som inte var färdigt, huset där förra ägaren hade hängt sig. Oavsett om det vi kollat på varit intressant eller inte, så har jag gång på gång fått kalla fötter. Längtat hem till den enkla tillvaron som hyresgäst, där alla fel kan skyllas på ägaren och inga lån ska betalas varje månad. En fri tillvaro. Men det håller ju inte i längden.

Kanske, kanske blir det här sista sommaren bland hagarna på Ekelund. Kluvet!

Idag fick vi besked om att ett hus som vi har gått och väntat på sedan oktober, ska komma ut till försäljning om ungefär en månad. Den här gången har jag verkligen hunnit känna efter, hunnit sukta efter tapeter som jag vill ha, växthus som jag vill bygga, djuren som skulle kunna bo i den där ladugården. Nu är det ju inte på något sätt säkert att det skulle bli just det här huset, mycket kan ju hända på vägen, men för första gången längtar jag verkligen. Den här gången ska jag inte sätta mig i bilen och känna ångest, nej, imorgon ska jag ringa banken och ta tag i det här med lånelöften och annat bankligt som bör ordnas upp inför eventuellt husköp.Som ett första ordentligt steg i rätt riktning på den här husjakten.

Elda

Det blir en hel del eldande nu när temperaturen har dragit sig ner under nollan. I höstas när vi fyllde vedboden kändes det som om vi aldrig skulle kunna elda upp så mycket ved, men nu går det nästan två korgar om dagen. Eller mer! Vårt lilla hus har ingen isolering i väggarna och läcker värme som bara den. Elementen och värmepumpen gör sitt bästa för att hålla ångan uppe, men när man kommer hem på kvällen är det skönt med den intensiva värmen som kaminen ger.

För drygt en vecka sedan köpte vi en takfläkt och monterade den i vardagsrummet där kaminen är. Vilken skillnad! Vi har märkt tidigare att det mesta av den goa varmluften lägger sig uppe vid taket, och att värmepumpen varken orkar få ner det eller iväg det till köket. Man kan säga att vi bara eldade för mössen i trossbottnen. Med nya fläkten blir temperaturen mer jämn i rummen, och det spiller dessutom över till köket. Underbart. 

Grötfrukost

Både jag och Mattin är väldigt förtjusta i gröt, särskilt risgrynsgröt och mannagrynsgröt. Mattin älskar havregrynsgröt, men det äter jag bara ibland. Dock vill vi ha helt olika tillbehör, jag vill alltid ha mjölk medan Mattin aldrig skulle ha det och valet av sylt skiljer sig också markant - Mattin vill helst ha lingonsylt och jag vill ha jordgubbssylt. Mattin kan till och med slå till med vad han kallar smörhåla, dvs en stor klick smör, istället för sylt. Usch. Om det krisar så funkar det med kanel och socker också. 

Dimmigt

I torsdags låg dimman tät över byn. Snön dämpade alla ljud och det helt vindstilla. 

Det var så lugnande för själen att traska runt i vinterlandskapet. Fort gick det inte heller, eftersom kameran skulle fram varannan minut.

I raskt tempo tar den här rundan 45 minuter att gå. Den här gången tog det dubbelt så lång tid, men det var värt det. Ville knappt gå in när jag kom hem!

Och de bilar som var ute körde så försiktigt, så försiktigt. 

Fint var det!

Vinbärskvistar

Förra våren tog jag in några vinbärskvistar efter att ha beskurit buskarna vid vår uteplats. Knopparna doftar så gott om man tar på dem, och det var egentligen inte meningen att de skulle göra annat än stå där och lukta gott, men de tog sig med rötter och allt efter några veckor. Framåt sommaren kunde vi plantera ut dem i mammas trädgård. Ska se om det går att göra om att i år, lite svårt att veta exakt när det är rätt tidpunkt. I vilket fall så står de i köket och sprider väldoft. 

Andra kvistar som också funkar fint att ta in såhär års är äpple, körsbär, forsythia och kejsarolvon. Duscha av i ljummet vatten och ställ sedan ljust!