Det Svenska Vemodet

Idag har jag som så många gånger tidigare lyssnat på Lars Winnerbäcks fantastiska sommarprogram.
Jag älskar att höra det.
Lars Winnerbäck är nämligen den siste att förneka Det Svenska Vemodet och i hans sommarprogram så tycker jag att man kan skymta en hyllning till och med. Jag önskar att fler vågade det.

Jag slår själv gärna ett slag för vemodet. Till och med två. Det är svårt att förklara det här med vemod för någon som aldrig känt det, inte Det Svenska Vemodet.
Hur förklarar man?
Vemod ska inte blandas ihop med ångest, depression eller psykiska problem av något slag. Jag tror att vemod i lagom dos är riktigt sunt. Jag tror att jag har haft en lagom dos av vemod genom hela livet.
För mig är vemod tystnad.
Ensamhet.
Tomhet.
Stillhet.

På ett väldigt bra sätt.

Jag tror att man kan se på folk om de känner av Det Svenska Vemodet. Det syns i blicken, den där mörkare nyansen. Det hörs i talet, den där mjukare klangen. Det märks i jaget, den där ödmjukheten.
Som så många saknar.

Så alla ni som tror er känna av Det Svenska Vemodet, kom ut ur era garderober. Det är inget fel på er.