Det hände något alldeles fantastiskt nyss.
Jag insåg inte hur fantastiskt det var först, men sen gjorde jag det.
Det är en rätt mystisk känsla. Jag känner mig oerhört barnslig som är så lycklig över något så fånigt. Och endå vill jag inget hellre än att skriva ner det så att alla ni kan läsa det, för det här är bland det största som hänt mig. Jag har längtat så länge efter det här, väntat och blivit besviken varenda gång.
Men nu.
För allra första gången någonsin har jag funnits med i en lista på bilddagboken.
Jag är saknad.
Och jag älskar Saskia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar