Jag tror på 10-talet.

Jag tror att de närmaste tio åren kommer vi att komma ifatt oss själva. Jag menar många saker med det. Jag tror att med varje generation som har växt upp de senaste årtionden har kunskapen, viljan och styrkan växt. Vi är inte längre tvungna, medvetet eller omedvetet, att följa våra förfäders livsstil. Vi har makten att skapa våra egna öden. Och vi gör det för att vi vill det. För att vi helt enkelt kan det.

Jag tror att världssvälten kommer att minska och världsfreden öka.
Jag tror verkligen det.
Jag tror att den hopplösa ungdomen kommer vara den kraft som får världen att snurra.
Jag tror verkligen det.
Jag tror att vi gör upp med vårt dåliga samvete och räddar miljön en gång för alla.
Jag tror verkligen att vi gör det.

Jag tror att vi vidgar världen, sprider ut oss och struntar i ord som ursprung, nationalitet och modersmål. Jag tror att vi tar oss ut i rymden igen och igen och igen och ser på världen därifrån. Från rymden syns inga gränser. Vi inser, med den insikten i bagaget när vi vänder hemåt, att jorden skapades gränslös. Att alla gränser vi försökt spränga egentligen aldrig fanns. Det var fritt fram hela tiden.

Jag tror att vi slänger ut, stänger ut, hänger ut, alla de som försöker låsa dörrarna vi gläntar på. De som fortfarande tror att gränser existerar.
Att utvecklingen inte längre kommer tillhöra dem som har råd utan dem som vill, tillhöra de som vågar ge röst åt sin inre pirat och segla över de djupaste haven med de fulaste fiskarna. Om tio år kommer det finnas torskar i haven istället för på gatan.

Jag tror att vi vänder nu. Från begränsad förstörelse till gränslöst skapande. Normer som ifrågasätts, könskvoteringar som slopas och en värld som är bered på att förändras.

Jag tror verkligen det.
Jag tror på 10-talet.
Jag tror verkligen, verkligen, på det.

Gör du?