Det senaste halvåret har jag inte bekymrat mig ett dugg för min vikt, men nu efter tre veckors intensivt frossande ser jag verkligen fram emot att bara äta grönt och absolut ingen godis. Inte så mycket för viktens skull, utan för att jag tycker uppriktigt synd om min kropp.
Fy dig, du syndiga sinne, som stupar din kropp i fördärvet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar