Jag tror att det sista alternativet är viktigt, att hitta en egen väg. Det sätter kreativiteten på prov och om det lyckas, om det till och med gör succé, växer vi som människor. Genom att misslyckas blir man ödmjuk och har lättare att se sina egna styrkor och svagheter.
Man kan aldrig dela in människor i fack, vi är alldeles för mångfacetterade för att göra det. Att göra det med sig själv däremot, kan vara lärorikt. När jag råkar ut för ett problem, står inför en utmaning eller en situation som inte känns bra, brukar jag tänka såhär:
Se framför dig en bäck som rinner ner för en kulle. En stor sten trillar ner i bäcken, men bäcken stannar inte utan rinner runt stenen istället.
Då brukar jag fråga mig; Är jag bäcken som tar mig runt stenen och rinner vidare, eller stenen som trillar ner i bäcken och stoppar den? Dvs, är jag den som tar mig runt ett problem, eller är det i stället jag (eller min inställning) som är problemet som stoppar upp? Helst av allt vill jag vara bäcken som rinner nerför en kulle, som symboliserar mina förutsättningar. När stenen, ett problem, kommer i min väg, tar jag mig förbi den och rinner vidare ner för kullen. Kanske åt ett lite annat håll, men fortfarande framåt!Genom att tänka så kan man ta två steg bak och betrakta situationen från ett annat håll, på ett annat sätt. Man blir ödmjuk och har mer förståelse för varför vissa situationer uppstår, även i andras liv. Ibland kan de mest bizzara scener uppstå just därför att man inte har förmågan att se sitt liv från någon annans perspektiv.
Den här texten har jag på insidan av min kalender som peppning och ständig påminnelse om att det går, ingenting är omöjligt (bara mer eller mindre svårt!)
Den här texten har jag på insidan av min kalender som peppning och ständig påminnelse om att det går, ingenting är omöjligt (bara mer eller mindre svårt!)
Bli en bättre människa har jag lagt
till som mål i menyn till höger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar