Den ständige följeslagaren

De första månaderna gick katten knappt utanför dörr. Inte så konstigt kanske eftersom han flyttade hem till oss 2 januari, då det bitvis kunde bli nätter med -22 grader. Vargavinter, verkligen.

Nu är det andra bullar däremot! Vår lurvige lille kamrat är ute för jämnan, och allra helst när vi är utomhus. Han följer oss överallt, både i trädgården och i markerna. Alltid tio meter bakom, även om han vid enstaka tillfällen rusar förbi i full kareta och kastar sig upp i ett träd...

Och oj vad vi tycker om honom!

En mjuk liten katt

Snö igen

Så blev det snö ändå! När jag skulle åka till jobbet dalade stora, tunga snöflingor från skyn. Den här vintern har vi fått mer snö än på flera år, underbart! Franz är inte lika förtjust i den här väderleken och går helst inte ute. En god vän frågade om han fångade några möss och visst, det hade han säkert gjort om han en enda gång stannade ute mer än två minuter. Det bli förmodligen bättre framåt våren när det blir några plusgrader...

 

  

 

 

 

På eftermiddagen hade allting smält bort igen och det kändes som vår i luften, jag kunde nästan höra tofsvipan drilla. Märkligt väder, men kanske typiskt för den här årstiden.

Stadigt i mörkret

Äntligen har jag ett stativ igen! Det stals (eller gick sönder, minns inte riktigt) i samband med att vi hade inbrott på Osaby sommaren 2012. Jag har verkligen saknat det stundtals och tack vare en ny vän som bor i grannsocknen har jag återförenats med detta fantastiska redskap. Tack Maria för att jag fick köpa ditt gamla avlagda stativ, det har redan kommit till stor glädje! 

Jag sprang ut en runda ikväll och fotograferade på gården. Ovan ser ni vårt hus framifrån (norr i ryggen) och bakifrån (söder i ryggen). Nedan ser ni våra grannar på Kalasvägen, först på vägen österut och sedan på vägen västerut. Fortsätter man österut så kommer man till Tävelsås och fortsätter man västerut så kommer man till Osaby.

Sist en bild på Björkholmen som det ser ut när man kommer körande på landsvägen, med Franz som otåligt väntar på att bli insläppt i stugvärmen. 

Eftersom jag i flera år har undvikit fotografering med lång slutartid har jag inte heller övat särskilt mycket på efterbehandlingen av den typen av bilder. De här bilderna känns inte helt hundra men de får duga, lite ringrostig får man väl vara i början. 

Här för att stanna

Ja det verkar faktiskt som vår lilla katt har tänkt att stanna här hos oss. Det är alltid lite knepigare med äldre individer, risken finns ju att de längtar hem och börja vandra. Franz har trots allt bott hos mina föräldrar i fem-sex år, men han tycks trivas bra här hos oss ändå. Han flyttade hit förra lördagen och har därmed bott hos oss i 1,5 vecka vid det här laget.

Han är ute några timmar varje dag och fördriver tiden däremellan med att sova i soffan, sova i sängen (där fick han egentligen inte vara eftersom jag är allergisk men så gick det med det...) och spana ut mot landsvägen. Vi har försökt med lite leksaker men de intresserar honom inte alls, han är helt nöjd med att bara ta det lugnt och njuta av att vara den enda katten i huset.



Och min allergi? Jo, det har faktiskt fungerat över förväntan. Jag tar för säkerhets skull tabletter varje dag, men än så länge har jag knappt märkt av att vi har katt i huset. Underbart!