Frystankar

Mina föräldrar har ett kylskåp som är klätt med rostfri stål. Det betyder att man inte kan sätta magneter på det, och jag har således vuxit upp med ett kylskåp (och en frys) helt fri från lappar och fotografier. Som vuxen har jag tagit igen det big time. Vårt kylskåp är översållat med fotografier, julkort, gulliga lappar och visitkort. Frysen däremot har vi försökt hålla ren. Nästan. Där hänger några lappar med tankar, som jag vill att vi ska ha med oss i vardagen. 

Den här lappen är gammal, jag skrev den efter att ha deltagit i en internationell miljökonferens som sextonåring. Dock minst lika aktuell idag, och för mig handlar det om att faktiskt göra och inte bara prata eller tänka. Det är så lätt att scrolla förbi ett upprörande inlägg på Facebook, och sedan inte göra mer än så för att förbättra världen. När det krävs så lite!

Den här lappen handlar om konsumtion, hur och varför vi konsumerar. Förlagan figurerade i olika Facebookgrupper runt jul och då föreställde bilden en julgran, men jag ville ha en mer "åretruntanpassad" variant för frysen. 

Den sista lappen är en ny tankenöt. Vad menas egentligen? Vad är levnadsstandard kontra livskvalité? Vad är meningen med det?

För mig handlar det om att ett enklare leverne - i syfte att spara pengar, skapa mer tid eller värna om miljön, inte måste innebära en sämre livskvalité. Tvärtom, livet kanske blir ännu bättre! Om vi till exempel väljer att äta vegetarisk mat (i syfte att spara pengar och vara snälla mot naturen) så måste det inte betyda att vi äter sämre eller äckligare mat. Men vi kanske måste göra på ett annat sätt än när vi lagar vanlig husmanskost, för med samma metoder och kryddningar så kanske kikärtsbiffarna blir en slags uppoffring och inte en kulinarisk upplevelse, som de hade kunnat bli om vi gjort annorlunda. Sänkt levnadsstandard kan innebära höjd livskvalité - om vi bara kommer på hur. Något som jag går runt och fnular på ganska mycket, vrider och vänder på. 

Även om vi såklart inte står och läser på de här lapparna varje dag, så finns budskapen där i bakhuvudet. Nästan lite läskigt, men i de här fallen är det ju positiva tankar som vi bär med oss. 

Hur ska vi göra för att gå plus?

Det pratas otroligt mycket om hur vi ska sänka vår klimatpåverkan, men det uttrycket saknar en parameter. Vi måste prata om hur vi kan sänka vår negativa klimatpåverkan, och öka vår positiva påverkan.

Ett varnande finger höjs förstås direkt; många ogenomtänkta planer har satts i verket i ren välvilja. I grund och botten var det aldrig meningen att övergöda våra åkermarker eller tillverka hundratals ton med livsfarligt kärnkraftsavfall, meningen var att ge naturen en liten skjuts eller rent av avlasta den. Så gick det med det. Inte så genomtänkt, men vi har väl kommit längre än så? Idag när vi har så otroligt mycket kunskap även hos gemene man och dessutom helt klart ligger på minussidan vad gäller åtgärder för att rädda vår planet, torde det vara okej att ha som mål att inte bara stå på noll - utan till och med gå lite plus när det gäller klimatpåverkan.

Så vad gör man, rent konkret? Vad kan jag som vanlig människa göra för att inte bara minska min negativa klimatpåverkan, utan till och med gå plus? Hur ska man tänka? Jag tänker ungefär i de här banorna:

Situation: jag har 1000 kvm gräsmatta.
Negativ klimatpåverkan: jag kör runt en bensindriven åkgräsklippare några timmar i veckan.
"Neutral" klimatpåverkan: jag köper en eldriven robotgräsklippare, som laddas med el från vind, vatten eller sol.
Positiv klimatpåverkan: jag sparar en bit av gräsmattan som jag låter växa fritt. Där insekter, bin, humlor, fåglar och kanske rent av hotade ängsblommor får vara.

En kanske grovt förenklad situation, men ett exempel på hur man kan tänka. En annan mindre dyr och omständig situation, skulle kunna vara denna:

Situation: jag ska koka potatis till kvällens middag.
Negativ klimatpåverkan: jag tar vatten direkt från kranen ner i grytan, och kokar upp det utan lock.
"Neutral" klimatpåverkan: jag kokar först upp vatten i en vattenkokare och häller sedan över det i grytan, som jag har lock på.
Positiv klimatpåverkan: efteråt låter jag vattnet svalna, och häller det på mina krukväxter (förutsatt att det är osaltat!). Växterna får näringen som potatisen har släppt, och jag sparar lite vatten som annars skulle ha färdats hela den långa och krokiga vägen genom reningsverket innan det var brukbart igen.

Det här kan låta som jättelöjliga åtgärder, men många bäckar små och jag vill påvisa att det varken behöver ta en massa tid, kosta en massa pengar eller kräver år av studier för att vara med och rädda världen. Även små steg i rätt riktning tar en framåt på resan. Själv försöker jag övertala mannen att spara en bit äng här hemma, vi får se om det går vägen. Håll tummarna!

Små intressen växer upp

Jag tänker ibland på att de intressen jag hade som barn, har jag burit med mig genom livet och faktiskt haft stor användning för som vuxen, på mitt arbete. Nu har jag inga barn själv, men av diverse artiklar, debattsidor och diskussioner på sociala medier så förstår jag att många föräldrar oroar sig över sina barns intressen. Att de bara sitter med sina telefoner, att de spelar för mycket dataspel, eller att de inte gör något alls på fritiden. Vem har rätt att bestämma vad som är ett kvalificerat intresse för barn?

Som barn hade jag flera intressen, men de var inte särskilt storstilade. Ett intresse var att rita. Jag varken var eller är någon stor konstnärlig talang, detta trots att jag hade kunnat fylla en mindre matvarubutik med teckningar från mina tidiga år i livet. Däremot tjatade jag mig till en riktigt bra kamera under högstadietiden, och fotograferandet har förvisso aldrig varit min huvudinkomst men däremot ett fantastiskt bra redskap för den verksamhet som vi bedriver. Bra bilder säljer, och jag är evigt tacksam över att intresset för bild följde med mig upp i vuxen ålder.

Ett annat intresse var pyssel. Jag var fullkomligt besatt av pärlor, piprensare och flörtkulor. Många timmar ägnade jag åt att limma ihop dessa och pynta dem med snillrika detaljer såsom rörliga ögon, paljetter och tygbitar. Ojoj så många alster som skapades. Dessvärre med ett barns charmiga öga för färg och form, så det är knappast något som kommer att säljas för miljonbelopp. Intresset för att pilla med detaljer hängde med upp i åren, och idag sitter jag i Photoshop och knåpar ihop annonser, flygblad mm. Sådant som reklambyråer tar multumbetalt för, men som vårt lilla företag faktiskt kan göra på egen hand.

Så var detta två kvalificerade intressen med fantastiska framtidsutsikter, att rita huvudfotingar och limma ihop flörtkulor? Med facit i hand ja absolut, men där och då var det bara ett barns tidsfördriv. Små ganska larviga intressen, men som med tiden växte upp tillsammans med mig och idag både spar pengar och drar in pengar. Värt att tänka på.

Jag dansar alltid nykter

Ikväll är det nyårsafton och jag är nykter - det har jag varit varje kväll i snart 23 år. Det vill säga, i hela mitt liv. Jag har aldrig tagit en öl, druckit ett glas vin eller svept en snaps. Jag är helnykterist. Varje skolavslutning, varje födelsedag, varje midsommar, kräftskiva och nyår, är jag spik nykter.

Det är kontroversiellt att frivilligt välja nykterhet. Att man avstår alkohol på grund av sjukdom, graviditet eller helt enkelt för att man ska köra hem, det är helt förståeligt och inte konstigt alls. Att däremot välja att vara nykter helt utan anledning, det skapar uppmärksamhet och en del tycker nästan att det är på gränsen till oförskämt. Att jag med mitt val att avstå alkohol ser ner på de som väljer att dricka alkohol. Som om de vore sämre människor. Varför i hela fridens namn är jag nykter?

Nyktert midsommarfirande - nemas problemas. Man kan dansa och leka lekar!

Jag har ingen specifik händelse att grunda mitt val på, inget traumatiskt barndomsminne som etsat sig fast i det undermedvetna. Det är inte heller ett politiskt eller ideologiskt ställningstagande. Förutom en lektion i argumentation på gymnasiet har jag aldrig debatterat alkohol och nykterhet. Jag har en ganska liberal syn på människors förmåga att själva ta beslut om hur de vill leva sina liv. Mitt liv, mitt ansvar.

Nykter student - går hur bra som helst! Alla är glada.

Om jag ändå ska försöka härleda nykterhetsbeslutet till något, så har det nog ändå lite med den där sista meningen att göra. Mitt liv, mitt ansvar. Utan att vilja propagera alltför hårt så vill jag ändå påstå att alkoholkonsumtion, stor eller liten, kan få stora konsekvenser för både den som har druckit och de som finns runtomkring. Det här vet alla om och jag tänker inte rabbla några dystra siffror om rattfylla, våld i hemmet och idiotiska fylleidéer som gått käpprätt åt helvete. Jag vet att ni vet.

Nykter bröllopsfest - finfint! Ingen gjorde bort sig, alla hade roligt.

Så, till den avgörande biten - är mitt liv tråkigt? Kan jag verkligen släppa loss? Absolut! Jag behöver inte kompensera något bristande självförtroende med alkoholens gränsupplösande inverkan. Jag kan sjunga, leka lekar och dansa - spik nykter! Jag kan till och med intyga att en fest med helt nyktra deltagare, är precis lika rolig som en fest med onyktra deltagare. Finns det inga nackdelar alls? Jo, det är ofta så att är man bortbjuden så har vin och öl valts med omsorg, medan det alkoholfria alternativet bruka sträcka över ett spann från Coca Cola till Ramlösa. Inte alltid så upphetsande.

Ska du bjuda på nyårsfest ikväll och misstänker att åtminstone en i gänget kommer att vilja dricka något alkoholfritt? Skit i Pommac och alkoholfritt vin, välj istället det här alkoholfria bubblet (eller det här med jordgubbssmak, åh så god), den här alkoholfria ölen, den här cidern eller den här drycken som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla den, men som är så otroligt god till kött. Alla finns i Systembolagets ordinarie sortiment.

Nyår när det är som bäst - helt nykter! 

Ta det lugnt med raketerna och spriten, det blir ett nytt år ändå. Gott nytt!

Att vara knepig

”Men varför måste du alltid vara så knepig?” säger min förtvivlade man och tar sig för pannan. Det här med att jag är knepig, det bråkar vi ofta om. Ja, varför måste jag det? Är jag alltid det? Är jag den som alltid säger emot och gör tvärtom bara för att jag kan? Nej, så är det förstås inte. Egentligen är jag ganska mild och tillmötesgående. Det finns ett stort värde i att få ta del av andras syn på saker och ting, och att begrunda dessa innan man själv uttalar sig om sin åsikt. Men att göra som andra gör eller säga som andra säger bara för att det hör till god ton, det finns det inget värde i över huvud taget.

Vi är olika, från början till slutet. Det vore konstigt om vi alla gjorde och tänkte likadant, men påfallande ofta förväntas vi göra och tänka som alla andra ändå. Vi ska foga oss för att undvika att frågor ställs, hålla med för att slippa konflikter. Vad är vitsen med det? Vad är det för typ av vänskap som inte klarar av att man tycker olika och har olika behov?

Så ibland är jag knepig, jag håller med om det. Många gånger handlar det om ork, att jag inte orkar foga mig eller hålla med. Det tar mer energi att trycka undan känslorna än att ge utlopp för dem, och jag är inte rädd för att bråka eller uppfattas som knepig. Alla människor funkar inte ihop, för vi är olika och så måste det få vara. Det spelar ingen roll om vi är ungefär lika gamla och har ungefär lika jobb och ungefär lika bakgrund, vi kanske ändå inte funkar ihop. Då är det jag som är knepig.

Jag kan inte köra en snöplog

Jag tycker att det klagas en himla massa på Sj, Trafikverket, flygen och diverse bussbolag, det är löjligt. Folk säger att de "borde ha lärt sig sen förra året" och "vi har ju faktiskt vinter varje år". I så fall tycker jag att alla RESENÄRER och diverse TYCKARE ska fundera på vad de har lärt sig sen förra året, för ni ska iallafall ut och fara dagen innan Julafton, i klass 2-varnat väder. Ni ska iallfall åka tåg och flyg jorden runt.

Jag är hyfsat trött på det här gnällandet och förstår inte vad det ska leda till. Eftersom jag själv endast har tillåtelse att köra en liten moped är jag sjukt tacksam över att det finns folk som är villiga att köra mig. Det är klart att det är kallt att stå på en perrong eller bussstation en timme extra, det tycker jag också. Det är klart att det är irriterande att missa en timme hemma, det tycker jag också. Men ändå, man kommer ju fram.

Så vad alla RESENÄRER borde ha lärt sig sen förra året:

Att vara ute i mycket god tid tid( vi snackar dagar, inte 30 minuter).

Att köra på de större vägarna.

Att alltid ha snöskyffel i bilen.

Att ha med sig matsäck på tåget.

Vad alla TYCKARE borde ha gjort under det gångna året:

Gått en utbildning i kaoshantering

Investerat i ett nytt järnvägspår

Lärt sig köra snöplog

Köpt en snöplog

Eftersom ingen av er verkar ha gjort inget av det som står ovan, undrar jag hur ni ens har mage att gnälla? Jag kan inte köra en snöplog och det kan med största säkerhet inte du heller.

Ställd mot väggen; Jimmie Åkesson

Idag har Aftonbladet en mycket bra intervju med Jimmie Åkesson, läs den här!

Ps. Jimmie Åkesson är partiledare för Sverigedemokraterna.

Sveriges bästa länk!

Sr och Svt har verkligen fattat galoppen och skapat valpejl, en alldeles otroligt fantastisk hemsida! På Valpejl kan man se alla kandidater, både till kommun, landsting och riksdag. Man kan sortera dem efter kön, ålder, årsinkomst och självklart kommun.

Men bäst av allt...kompassen! Kompassen ger dig en hyfsat bra bild av hur du ligger till på den politiska kartan, blev själv hyfsat nöjd med mitt resultat. Tänker inte avslöja så mycket mer, men kolla in länken Mitt resultat så får ni reda på hur jag ligger till. Haha.

Rött, blått, grönt, lila...?

Är du helt ute och cyklar när det gäller valet i höst? Svårt att skilja på rött och grönt och lila och allt som finns på den politiska kartan?

Dagens Nyheter har gjort en hyfsat bra (något kort) översikt över blockens vallöften. Alliansen och oppositionen. Du hittar den HÄR. Är en mycket bra start som känner dig helt lost in space när du tänker på en vallokal.

För den som orkar och vill, kan det vara väldigt roligt att läsa kommentarerna. Folk kan verkligen formulera sig ;)

SSU ger svar på tal

Hur går ni till väga för att locka till er de här människorna, de som inte vet någonting? Hur når man dem på bästa sätt och får dem att faktiskt våga bli intresserade? Hur får ni dem att rösta på vänstern i höst?

SSU svarar:
Vi delar din syn på att många unga är intresserade av vad som händer i samhället, men att det kan komma situationer då informationen ibland känns övermäktig.

Vi strävar efter att möta unga där unga befinner sig: på skolor, fritidsgårdar, idrottsplater, gator, torg, på nätet, och hemma genom dörrknackning och telefonsamtal. Vi känner starkt att det är genom det personliga samtalet, där båda parter kan berätta och ställa frågor, som ett engagemang oftast växer fram.

Bästa hälsningar,

Rasmus Lenefors
Politisk sekreterare
Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

Grön ungdom ger svar på tal

Hur går ni till väga för att locka till er de här människorna, de som inte vet någonting? Hur når man dem på bästa sätt och får dem att faktiskt våga bli intresserade? Hur får ni dem att rösta på vänstern i höst?

GU svarar:
Att skapa ett intresse för politik och demokratin och att få unga attengagera sig i samhällsutvecklingen är en av de viktigaste uppgifternaför de politiska ungdomsförbunden. Vi upplever att det finns ett stortintresse bland unga för olika politiska sakområden och frågor som ävenen vilja att vara med och förändra och utveckla samhället men att detinte alltid ges möjligheterna att bygga vidare på sitt intresse. Det viktiga är att ge unga en bild av politik som något alla kan vara medoch delta i och som berör alla och samtidigt kunna erbjuda ett forum attdiskutera och aktivera sig politiskt. Givetvis är ett viktigt steg attfå fler unga att rösta vid de allmänna valen då detta utgör encentral del av vårt demokratiska system. Vi som ungdomsförbund skalldock kunna erbjuda större möjligheter än så till politiskt engagemang.

Grön Ungdom arbetar mycket för att få möjligheten till direkta mötenmed unga väljare för att informera och diskutera politik. Våra främstaforum är presentationer och debatter vid skolor och högskolor,informationsbord och arrangemang vid evenemang som riktar sig till ungamänniskor som exempelvis festivaler, mässor och manifestationer. Dettaarbete är inget som är specifikt för ett valår utan en viktig del avvår löpande verksamhet. Under ett valår ges vi dock helt andramöjligheter att få komma till skolor för att där möta och diskuteramed politik och engagemang med unga väljare. Givetvis ger vi ocksåmöjlighet till och uppmuntrar unga att delta och besöka vår verksamhet,föreläsningar och aktiviteter för att få en tydligare bild av med vad och hur vi arbetar.

Grön Ungdom driver även egna kampanjer i specifika frågor ellerpolitiska områden för att informera och väcka intresse och debatt.Kampanjerna berör områden som är särskilt viktiga eller intressantaför unga för att få allt fler att uppmärksamma vikten av politisktdeltagande och engagemang och även tydliggöra att ett politisktengagemang inte behöver vara allomfattande utan att man kan engagera sigi det frågor man har störst intresse för.

För att på bästa sätt kunna nå ut med information och skapa intressehar vi internutbildningar för våra medlemmar som är det som är ute ochträffar unga.

Specifikt för valet gör vi ett utskick till första ochandragångsväljare i större delen av landets kommuner. Här presenterasöversiktligt Miljöpartiets politik och visioner och texten argumenterarför vikten av att delta i den demokratiska processen och att rösta ihöst är ett steg.

MVH Kristoffer Mårtensson, organisationssekreterare

Ung Vänster ger svar på tal

Hur går ni till väga för att locka till er de här människorna, de som inte vet någonting? Hur når man dem på bästa sätt och får dem att faktiskt våga bli intresserade? Hur får ni dem att rösta på vänstern i höst?


UV svarar:
Det viktigaste tror jag är att möta unga människor på deras planhalva.
Ung Vänster är alltid - oavsett om det är valår eller inte - ute på
skolor för att informera om våra åsikter och försöka få fler att ta
ställning och organisera sig. När det är valår är vi ute ännu mer än
vanligt, för att till exempel hålla klasspresentationer och delta i
paneldebatter på skolor. Vid sidan om det försöker vi också att hela
tiden synas så mycket som möjligt i andra sammanhang, på internet såväl
som på fritidsgårdar och andra ställen där unga människor finns.



Hälsningar
Stefan Lindborg, förbundssekreterare

F! ger svar på tal

Hur går ni till väga för att locka till er de här människorna, de som inte vet någonting? Hur når man dem på bästa sätt och får dem att faktiskt våga bli intresserade? Hur får ni dem att rösta feministiskt i höst?

F! svarar:

Självklart tycker vi inte att folk ska vara
rädda för politik, det tror jag inte att något parti tycker. Vi i F!
har väldigt lite resurser och därför handlar det för oss mycket om att
få ut våra budskap med enkla medel - genom att prata med folk på gator
och torg, genom att sprida information via bloggar, facebook, twitter
och enkla filmer på youtube, och självklart också genom att skriva
insändare och debattartiklar.

Vänliga hälsningar
Emma A, fi info

Muf ger svar på tal

I onsdags skickade jag mejl till alla ungdomsförbund (eller moderpartier om de inte har ungdomsförbund) och frågade dem hur de har tänkt locka till sig unga och förstagångsväljare i höst. Jag har själv en uppfattning om att de är ganska ointresserade av valet. Frågan, eller frågorna snarare, löd:

Hur går ni till väga för att locka till er de här människorna, de som inte vet någonting? Hur når man dem på bästa sätt och får dem att faktiskt våga bli intresserade? Hur får ni dem att rösta på ert moderparti i höst?

Muf svarar:
Min egen erfarenhet av att vara ute på skolor och diskutera politik med skolungdomar är att de är bättre insatta än vad man tror. Inte minst har nätet gjort att folk kan delta i debatten på sina egna villkor och ta del av argument i olika nischade frågor som intresserar.

Sen finns det alltid en klick som är genuint ointresserade av politik. Dessa är svåra att fånga, men vi försöker alltid koppla de politiska frågorna till vardagen. Valfrihet är exempelvis ett luddigt värde som inte rör upp några känslor, men rätten att få välja sin egen skola kan i princip alla unga relatera till.

Och dessutom - ju närmare valet vi kommer, desto större blir intresset för var de politiska partierna står.

Har du fler frågor får du gärna höra av dig igen!

Vänliga hälsningargAlexander Malmgren
Brevsvarsteamet MUF

Den nittonde september

Den nittonde september i år smäller det, bokstavligt talat.

Den nittonde september i år är väljare under 30 år den största gruppen någonsin, man talar om att det till och med kan vara de som avgör valet.

Den nittonde september i år är det deras tur att slå näven i bordet.

Känner ni förändringens ljumma brisar runt om er? Känner ni ropen från århundraden av studentrevolutioner, demonstationer, manifestationer, upprop, upplopp, gatlopp? Känner ni hoppet, kampen, viljan och ilskan inom er?

Antagligen inte.

Ni kan antagligen inte ens stava till det krångliga ordet intigrationsminister.

Det är okay.

För i hålet mellan förhoppning (när man tror att man ska kunna lära sig något om politik) och förtvivlan (när man inser vilken soppa det är man har framför sig) finns det något som kommer få dig att må bättre. Något som har kraften att blåsa liv i den mest förtvivlade, kunskapssuktande stackars artonåringen vars viktigaste val än så länge har varit söndagsmiddagen.

Mina damer och herrar, mina väljare under 30 år, låt mig presentera:

Partiernas valfrågor 2010:

• Miljöpartiet
• Vänsterpartiet
• Socialdemokraterna

• Moderaterna
• Centerpartiet
• Folkpartiet
• Kristdemokraterna

• Piratpartiet
• Feministiskt initiativ
• Sverigedemokraterna

Alla mer eller mindre lättlästa. Jag vill tipsa om Miljöpartiets som är både vackrast och mest pedagogisk, men det ska tilläggas att alla guiderna bör läsas.

Den nittonde september smäller det, bokstavligt talat.
Låt dem aldrig tro något annat.

Ett hjärta är alltid rött (en hjärna är däremot alltid blå)

En kompis pappa sa en gång att "Om man inte är röd när man är ung har man inget hjärta, är man inte blå när man är vuxen har man ingen hjärna."

Så hur ska jag tolka det? Jag tror faktiskt inte att Dn:s test är helt ute och cyklar eftersom jag ALLTID blir kristdemokrat, oavsett var jag gör ett test eller vilka frågor jag svarar på. Borde nog ta mig i kragen och ta reda på varför jag är en sådan kristdemokrat utan att ens ha försökt mig på deras politik!

Plötsligt var man inte lika sugen på politik.

Igår var det paneldebatt på jobbet. Representanter från alla ungdomsförbunden var inbjudna, alla dök upp förutom Grön ungdon, Sverigedemokraternas ungdomsförbund och Ung Liberal. Dvs, det var ändå hyfsat bra representation. De gick igenom många ämnen, jobb, integration, vård & omsorg, skola, miljö, Ipred..

Och när vi kom till ipred blev jag fullkomligt förtvivlad.
Eller nej, jag blev fullkomligt rasande.

Alla, såväl röda som gröna som lila, representanter var rörande överens om att Ipred borde rivas upp och inte ens borde ha röstats igenom. De hade till och med haft en gemensam demonstration mot Ipredlagen.

Om så många ungdomar kan samlas i en demonstration och politikerna inte reagerar är det pinsamt.
Om så många ungdomar från så många platser kan samlas i en demonstration och politikerna inte reagerar är det sorgligt.
Om så många ungdomar från så många platser med så olika åsikter kan samlas i en demonstration och politikerna inte reagerar är det total katastrof.

Det ska skrivas förstasidor, debattartiklar, det ska skrikas och det ska minst sagt demonstreras. Det ska diskuteras hemma, på jobben och i skolorna. Det ska göras protestlistor, bojkottningar och karikatyrritningar.
Det ska definitivt inte bli någon ipredlag.

Istället tar politikerna tillfället i akt, det är ju trots allt nära valet, och vänder ryggen mot alla sina ungdomsförbund. De röstar helt enkelt igenom ipredlagen.
De vänder ryggen mot en hel generation.

Långt senare, efter att vi lämnat ipreddiskussionen, försökte representanterna fiska medlemmar till sina partier. Vilken vettig människa vill vara medlem i något där de inte bara får sin åsikt totalt ignorerad utan dessutom får en stor köttkniv i ryggen igenomröstad av sitt eget parti?

Plötsligt var man inte lika sugen på politik.

När blir mat människohjälp och politik?

För att jag ska orka mina sockerfria dagar måste jag ha små substitut, små ersättningsgrejer för kakorna och godiset. Det har fått bli kiwis, bananer och nu senast pumpakärnor. Kiwisarna slinker ner på mackan och bananen i fil eller som den är. Pumpakärnorna som, dock, är godare rostade häller jag i mig när sockersuget håller på att ta över. Som igår när det serverades tre eller fyra olika kakor till kvällsmat. Åhh, vad lockande men jag lyckades stå emot!

Både frukten och kärnorna är ekologiska (bananerna är fairtrade också) och inhandlade på Coop. De hade även nektariner som inte var ekologiska men från Chile. Då undrar jag; ska man köpa nektariner från Chile så att de (efter jordbävingen) får in pengar eller låta bli eftersom de inte är Fairtademärkta och pengarna kan gå till fel personer?

Vad tror du, vad tycker du? Låter du bli att köpa apelsiner från Israel och rosor från Somalia? Tycker du att mat är politik?

Jag blir lite velig.

Brinn hjärta, brinn

Det pågår ett stort vulkanutbrott på Island just nu, ett enormt askmoln rör sig över norra Europa och glaciärerna på Island smälter. Jag bara undrar; är det här helt naturligt eller är det den globala uppvärmingen? Och hur vet man det i så fall?

Visst för det tankarna till något slags uppror? Jag tror inte att det är så, men om jorden skulle vilja säga till oss att nu räcker det så tror jag att hen skulle göra såhär. Kanske är det vi som lyssnar dåligt.

Såhär ser Wikipedias lista över naturkatastrofer under 2000talet ut:
2004: Jordbävningen i Indiska oceanen
2005: Orkanen Gudrun över norra Europa, Jordbävningen utanför Sumatra, Orkanen Katrina över Amerika, Jordbävningen i Kashmir
2006: Naturkatastrofen i Sidoarjo, Java, Jordbävningen utanför Java maj 2006, Jordbävningen utanför Java juli 2006
2007: Orkanen Per över Sverige
2008: Cyklonen i Burma, Jordbävningen i Kina
2009: Skogsbränderna i Australien 2009
2010: Jordbävningen i Haiti 2010, vulkanutbrottet på Island

Det är nog vi som lyssnar dåligt. Jorden håller på att brinna upp och vi fortsätter elda den enda resurs vi har.

Brinn hjärta, brinn.

Linda Skugge

Jag minns när jag läste Linda Skugges textsamling Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad i femte eller sjätte klass. Jag kan bara anta såhär i efterhand att det egentligen var det häftiga omslaget som lockade mig eftersom jag inte hade den blekaste aning om vem Skugge var. Det blev dock början på en lååång bekantskap.

Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad är en feministisk bok vilket aldrig rörde mig och jag har aldrig varit särskilt feministisk (inte att blanda ihop med feminim) heller, men Skugges sätt att skriva, hennes raka formuleringar och framspottade åsikter har fortfarande en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Jag tänker gärna på henne när jag skriver.

Hon skrev ett debattinlägg om ungdomar och ekonomi på Aftonbladet, läs gärna det här. Skugge sätter som vanligt en pil mitt i darttavlan.
Tack!