Bärbuskar på tillväxt

Jag och mina vinbärsbuskar...vi har ett särskilt band. Nu har de små sticklingarna slagit ut, och de flesta har klarat både den extremt kalla och snöiga aprilavslutningen och majs plötsligt så varma och torra början. En del har slagits ut, men jag låter det vara. Jag vill ha starka och fina plantor, så de som inte klarat sig så bra lägger jag ingen extra energi på. Djungelns lag råder i de här lådorna, och än så länge klarar de sig väldigt bra på egen hand. Jag anar dock att det snart kan bli aktuellt med lite omplantering...

Frystankar

Mina föräldrar har ett kylskåp som är klätt med rostfri stål. Det betyder att man inte kan sätta magneter på det, och jag har således vuxit upp med ett kylskåp (och en frys) helt fri från lappar och fotografier. Som vuxen har jag tagit igen det big time. Vårt kylskåp är översållat med fotografier, julkort, gulliga lappar och visitkort. Frysen däremot har vi försökt hålla ren. Nästan. Där hänger några lappar med tankar, som jag vill att vi ska ha med oss i vardagen. 

Den här lappen är gammal, jag skrev den efter att ha deltagit i en internationell miljökonferens som sextonåring. Dock minst lika aktuell idag, och för mig handlar det om att faktiskt göra och inte bara prata eller tänka. Det är så lätt att scrolla förbi ett upprörande inlägg på Facebook, och sedan inte göra mer än så för att förbättra världen. När det krävs så lite!

Den här lappen handlar om konsumtion, hur och varför vi konsumerar. Förlagan figurerade i olika Facebookgrupper runt jul och då föreställde bilden en julgran, men jag ville ha en mer "åretruntanpassad" variant för frysen. 

Den sista lappen är en ny tankenöt. Vad menas egentligen? Vad är levnadsstandard kontra livskvalité? Vad är meningen med det?

För mig handlar det om att ett enklare leverne - i syfte att spara pengar, skapa mer tid eller värna om miljön, inte måste innebära en sämre livskvalité. Tvärtom, livet kanske blir ännu bättre! Om vi till exempel väljer att äta vegetarisk mat (i syfte att spara pengar och vara snälla mot naturen) så måste det inte betyda att vi äter sämre eller äckligare mat. Men vi kanske måste göra på ett annat sätt än när vi lagar vanlig husmanskost, för med samma metoder och kryddningar så kanske kikärtsbiffarna blir en slags uppoffring och inte en kulinarisk upplevelse, som de hade kunnat bli om vi gjort annorlunda. Sänkt levnadsstandard kan innebära höjd livskvalité - om vi bara kommer på hur. Något som jag går runt och fnular på ganska mycket, vrider och vänder på. 

Även om vi såklart inte står och läser på de här lapparna varje dag, så finns budskapen där i bakhuvudet. Nästan lite läskigt, men i de här fallen är det ju positiva tankar som vi bär med oss. 

Wraps

Jag var lite tveksam till semmelwraps, tyckte att nja, det var lite för modernt. Sedan testade vi dem på ett café i Karlskrona och oj så gott det var! Faktiskt! Så både förra året och i år har jag bakat egna. Det är inte så krångligt;

1. Man tar ett vanligt recept på kardemummabullar (jag använder det som finns i sju sorters kakor), men jäser bara degen en gång. Sätt igång ugnen under jäsningen, den ska vara på 225 grader.
   
2. Därefter delar man upp degen i små bollar, som man kavlar ut riktigt, riktigt tunt till en stor cirkel. Bara några millimeter tjocka helst! Sedan lyfter man över dem på en plåt, oftast får det bara plats två på varje omgång.
   
3. Nagga dem med en gaffel, för annars reser sig degen i ugnen och det blir pitabröd med kardemummasmak istället.
   
4. Grädda dem i ungefär 3 minuter  - håll koll! De får absolut inte ta färg, bara pyttelite i så fall. De ska vara gräddade men inte ha någon färg, det kan vara lite klurigt.
   
5. Om de känns klara så ska de ut i ugnen och svalna mellan två bakdukar, annars torkar de.
   
6. Sen är det bara att bre på valfri fyllning och ett tjockt lager grädde, det är dessutom ganska gott att strö på lite flagad mandel. Rulla ihop och ät!

 

Lingonbröd

I förrgår körde jag ett riktigt bakrace här hemma och gjorde semmelwraps, kanelbullar, kärleksmums och lingonbröd. Inför nyåret 2013/2014 hade vi som nyårslöfte hemma att sluta köpa bröd i butiken. Det nyårslöftet har hållt i sig, och resulterat i att vi bakar lite oftare. Inte jätteofta ska jag villigt erkänna för vi äter mycket fil, men ibland. Det här är ett enkelt bröd som blir saftigt och väldigt fint. Degen kan se lite lilafärgad ut på grund av lingonen, men brödet blir härligt ljusrött. 

Lingonbröd

1 dl rågkross

0,5 dl krossade linfrön

3 dl + 2 dl vatten

50 g jäst

1,5 dl lingon

Ca 13 dl vetemjöl

(1,5 tsk salt)

1. Blanda rågkross, linfrö och vetekli i en liten bunke. Koka upp 3 dl vatten och häll det över blandningen. Låt stå övertäckt och svälla i ett par timmar.
   
2. Ta två deciliter fingervarmt i en degbunke och smula ner jästen. Rör om tills jästen har löst sig. Blanda i rågkrossröran och tillsätt lingonen.
   
3. Blanda ner vetemjölet. Arbeta degen kraftigt tills den släpper bunkens kanter. Även om du har en maskin så kan du ändå behöva arbeta den lite för hand.
   
4. Täck degbunken med en handduk och låt jäsa i ca 30 minuter.
   
5. Vält upp degen på ett mjölat bakbord och arbeta den smidig. Dela degen i två bitar som du formar till limpor (jag brukar forma dem till en boll och därefter rulla ut dem så att de ser ut som en ”kubb”). Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och pudra över lite mjöl. Om du vill kan du skära några skåror i brödet, men har limporna flera ”skarvar” sedan innan så låt bli att göra det.
   
6. Låt dem jäsa under handduk i ungefär 40 minuter. Värm under tiden upp ugnen till 200 grader.
   
7. Grädda dem mitt i ugnen i ca 30 minuter. Ta ut dem och låt dem svalna på ett galler utan att vara täckta med handduk. Var inte ivrig med att provsmaka, bröden behöver svalna och ”sätta sig” innan man skär i dem!

Receptet kommer ursprungligen från boken Bröd från när & fjärran.

Året som gått

Gjorde du något 2015 som du aldrig har gjort förut? Ja, massor. Små saker som att stoppa korv, förlösa en kalv, försöka återuppliva en gris (det var tyvärr för sent), öppna ett ISK-konto och ha tea party. Dessutom åkte vi på charter för första gången och så köpte vi gården.

Semester på Gran Canaria i januari.

Genomdrev du någon stor förändring? Den största förändringen var nog att se att alla våra ihopsamlade slantar försvinna ut i rymden. Det gjorde de ju inte rent fysiskt utan vi köpte ju gården för dem, men det känns ändå lite konstigt att logga in på internetbanken och ha så lite pengar. Lite naket på något sätt, även om vi såklart har en bra buffert kvar och kommer att kunna spara pengar även framöver.

Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas? 25 november, när vi fick tillgång till gården. Sen får vi se, just datum fastnar lätt i min hjärna. Många datum kring det här gårdsköpet; första titten, första budet, påskriften av kontrakten...jag har skrivit ner alla datum ifall de försvinner ur huvudet. 5 december kan också bli minnesvärt, men det får tiden utvisa. Jag håller tummarna för att det blir det!

Mattin sprang sitt första lopp den 1 maj
(det kan man knappast tro, ösregn och några få plusgrader).
Det gav blodad tand. 

Vilka länder besökte du 2015? Ovanligt många; Sverige, Spanien och Grekland. Vi var på chartersemester två gånger, en gång i januari och en gång i oktober. Nu känns det som att det kan bli långt till nästa gång, men vi har fått blodad tand och hoppas kunna spara åtminstone en liten summa pengar varje månad så att vi kan åka iväg om kanske 1,5 - 2 år igen.

Bästa köpet? Gården såklart! Och på juldagen köpte vi en ny diskmaskin, den gamla som fanns i huset var inte pålitlig för fem öre och drog förmodligen massor av el. Den nya är tyst, energisnål och rymmer 14 kuvert. Att man kan bli så fäst vid en apparat!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Hmm. Det beror på hur man menar, sådär innerligt glad och sorglöst lycklig, det var nog få gånger. Det är svårt att vara sorglös, för även om ens eget liv är fint som snus så är det många, många människor i världen som lider just nu. Det går inte att blunda för. Men för det mesta är jag väldigt glad och positiv.

Vad önskar du att du hade gjort mer? Ätit grönsaker och helt vegetariska middagar. Vi är i ärlighetens namn usla på att äta vegetariskt hemma, även om vi har blivit lite bättre på att ha grönsaker som tillbehör till middagen. Det har blivit lite mer sallader och kokta grönsaker, men de helt vegetariska middagarna har varit pinsamt få. Jag vill ju att vi ska vara ett föredöme och visa att det går alldeles utmärkt för en vanlig familj att äta vegetarisk hemma, men i år har vi nog snarare varit ett exempel på det motsatta. Fy!

Vad önskar du att du gjort mindre? Bråkat med min man. Fasen, vi har skrikit mycket på varandra i år. Vi har tagit några riktigt stora och tuffa beslut tillsammans, och det är väl så att när det kommer till sin spets så kommer olikheterna fram. En liten tröst är att vi inte går tysta och tjurar på varandra, utan säger vad vi tycker. Ja eller skriker det rakt ut...men men. Min stackars svärmor frågade försynt vid ett tillfälle, "men ni tycker väl om varandra?" och jag förstår att när man bara pratar om det som stör en hos sin partner, så kan det verka precis tvärtom. Fast det i själva verket är så att vi verkligen, verkligen tycker om varandra och att allt bråkande bara har handlat om att vi båda verkligen vill fatta rätt beslut för framtiden.

Vi firade vår tvååriga bröllopsdag med sommarfest för familj & vänner,
och sen utgång på stan.

Favoritprogram på tv? Jag har kollat på massor av serier i år! Både på tv, Netflix och HBO. SVT har briljerat tycker jag, vi har suttit bänkade framför både Jordskott och Bron. Varav den första var helt outstanding bra.

Bästa boken du läste i år? I år har det inte blivit så många djuplodade böcker, verkligheten har varit svår som den är med krig och hemskheter. Jag har läst hela Sandhamnsserien och den var bra!

Största musikaliska upptäckten? Jag har tydligen lyssnat på 860 olika artister i år (Spotify erbjuder en att göra en sammanfattning av ens musikår) men någon ny husgud har det inte blivit.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Vi ställde ut Rinkaby Gård på MAT2015 och fick massor av uppmärksamhet, både på plats och via ett fint reportage i tidningen. Jätteroligt, det känns som att vi är på rätt väg.

På MAT2015 tillsammans med bästa kollegan och mamman.

Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Ledsen är kanske inte rätt ord, men jag har känt mig nedslagen många gånger. Det har varit några kämpiga motgångar under året, och mycket sjukdom runtomkring oss. Vi har dock haft turen att hålla oss friska, och dessutom haft både jobb och ett (två!) fint hem. Så jag vill inte klaga!

vad spenderade du mest pengar på? Maten, hemmet och resor.

Vilken är din största insikt under 2015? Att jag orkar mycket mer än jag trodde! Många kvällar har jag känt mig mer eller mindre tillintetgjord och oroat mig något fasansfullt inför morgondagen, men när den nya dagen kom så var jag ändå fylld med mod och energi. Det har varit häftigt.

Vad är du peppad för inför nästa år? Jag längtar efter längre dagar, så att vi kan börja fixa iordning på gården! Taket på ladugården ska rensas på decennier av mossa, vi ska bygga hönsgård och ordna ett potatisland.

Bild från oktober, då vi flyttade alla växter till gården.

Svartvinbär i massor!

Sara Bäckmo som driver Skillnadens Trädgård tipsade i somras om att man kan klippa ner sina svarta vinbär ganska rejält efter skörd, och sedan ta tillvara på skotten som sticklingar. Jag har ju tidigare bara beskurit mina vinbär försiktigt på våren och tagit tillvara på de skotten, men i våras konstaterade jag att våra buskar var i behov av en större föryngringsbeskärning. Några av dem hade blivit väl stora medan andra inte tog sig riktigt så bra som jag hade velat, och kanske behövde en extra skjuts. 

Sagt och gjort, jag gick loss med sekatören! Vi har fem buskar i varierande storlek, vissa ganska yviga. De fick sig rejäla friseringar, och såg ganska snopna ut efteråt.

I min iver att driva upp fler buskar så hade jag först en tanke om att spara på alla skott, men det blev för många - vid 70 slutade jag räkna! Efter lite hjärtskärande sortering, där de allra minsta gick bort, återstod "bara" 60 st skott. Jag hade inte riktigt tänkt igenom idéen innan och saknade därför krukor till alla dessa. Nöden har ingen lag, och petuniorna som jag så omsorgsfullt planerat i mina nya fönsterlådor i våras for all världens väg.

Som luttrad sticklingstagare så hade jag inga förhoppningar om att alla 60 plantor skulle rota sig. De fick en tuff start i gassande augustisol, och några veckor fick de spendera på husets norrsida, där solen inte stekte lika hårt. Den hade dock redan hunnit gå ganska hårt åt de små bladen, och jag tänkte att lite spill får man räkna med. Men hur många av dessa 60 st sticklingar tror ni har rotat sig? Alla 60 st. Om de överlever vintern kan vi plantera en hel vinbärshäck vid nya huset!

Vitt & fint

Långt innan dess att vi skulle flytta börja jag samla på mig pryttlar som vi skulle behöva, framför allt i köket. Jag har alltid haft en ganska neutral inställning till färgen blå, men nu fick jag dille på just det. Blåa glas, blå bestick (ja faktiskt - handtagen var i ljusblå plast), tallrikar med blå mönster, blå skålar, blå uppläggningsfat osv. Allt var blått och jag bara älskade det!

Det var en kortvarig kärlek, tyvärr. När vi hade ätit på de blåmönstrade tallrikarna i ungefär ett år så ledsnade jag. Porslinet var tjockt, besticken av plast. Det gick stick i stäv med vad jag egentligen tyckte om, och så började jakten på nytt. Den här gången med ett tydligare fokus på material, hållbarhet och färg - allt skulle vara vitt. Så neutralt det bara gick.

Djup tallrik, liten skål och temugg från Swedish Grace. Ostkupan kommer från Erikshjälpen.

Efter lite om och men så föll valet på en alldeles särskild porslinsserie, Rörstrands Swedish Grace. Så vanlig, så älskad och så bra. Det står alltid högst upp på önskelistan inför jul & nyår, Swedish Grace. Det är dessutom lätt att hitta andrasorteringsexempel, där den minsta av fläckar kan vara orsaken till en stor prissänkning. Vilket är tacksamt, eftersom det är stor prisskillnad mellan mina gamla blåa loppisfynd och dessa kungligheter. Men smakar det så kostar det...

Och nej, helt vitt gick det inte att hålla. Den rosa muggen var en julklapp som jag i vanlig ordning blev alldeles nerkärad i, och nu finns det två i skåpet.

Att göra själv

Jag älskar att safta, sylta, torka och frysa! Likt en hamstrande ekorre far jag runt under sommarhalvåret och plockar blommor, bär, frukt och grönsaker. Jag tror att det är en stor anledning till att jag myser varje gång jag öppnar frysen och ser allt vårt fina kött, det känns tryggt att veta att det finns där.

Det här beteendet funkar dock inte i längden om det inte finns någon logik. Vi har inte användning av 20 liter koncentrerad flädersaft eller två liter hallonvinäger, det tar bara plats och skapar irritation varje gång vi får stuva om för att något annat måste in i kyl, frys eller skafferi. Inför den här säsongen har jag därför bestämt mig för att göra en lista på vad vi faktiskt äter under året och skulle ha glädje av.

Om jag får lust att gå loss i köket i sommar, så ska jag lägga energin på följande konserveringar:

Inlagd gurka
Inlagda rödbetor

Jordgubbsylt

Lingonsylt

Blåbärsylt

Ketchup

Torkad banan

Torkade äppelringar

Frysta bär (toppen för desserter sen)

Vi får se om det funkar!

Kalaset

För några veckor sedan firade jag födelsedag nummer 22! Eller firade och firade, visst blev jag firad av min familj men själva födelsedagen spenderades på jobbet, dessutom efter flera dagars intensivt jobb och jag var helt slut. Det var inte hela världen, för flera veckor innan dess hade jag skickat ut en liten inbjudan till...ett teaparty! Jag inspirerades starkt av Underbara Claras blogginlägg om en väninnas teaparty, det var precis min typ av kalas. Eller som det så passande heter på engelska, my cup of tea.

Så i lördags var det dags! Vi var i vanlig ordning sena med precis allt, tack och lov kom flera av gästerna tidigt och fick helt enkelt hjälpa till i köket. Tack snälla ni!

 Tanken var att bjuda på en uppsjö av små godbitar, och det lyckades vi med tror jag. På den lite matigare fronten hade vi snott ihop små gubbrörsmackor, lax&pepparrotssnurror (alltid lika gott!), snittar med rökt bog & picklad rödlök och sist men inte minst minisandwisches med leverpastej & inlagd gurka. 

     

Sötsakerna då? Jo då: minimuffins i två smaker, choklad och vanilj med svartvinbärstopping, kokostoppar, bondkakor, chokladbollar, kardemummaskorpor och vetelängd.

Till mångas stora lättnad hade vi sett till att det fanns annat än te att dricka. Saft och kaffe serverades också. 

Summan av kardemumman: en underbar eftermiddag och kväll i goda vänners lag! Vi pratade, skrattade, fnissade och himlade med ögonen åt våra respektive män/sambos/pojkvänner (som denna kväll hade fått stanna hemma framför Melodifestivalen). Jag fick en smärre chock när vi reste oss för att avrunda och jag upptäckte att klockan var nästan tio! 

Ett stort tack till alla som ville komma! Och tack till lillesyrran som tog dessa fantastiska bilder medan jag mest sprang runt i cirklar. 

Frysta skatter

I källaren står vår extrafrys. Dess föregångare var en glassbox från GB Gräddglass, som vi i all hast fick låna av mina föräldrar när våra första grisar skulle slaktas i december för två år sedan. Inför den senaste slakten hade vi bestämt oss för att köpa en egen frysbox, som skulle passa vårt behov bättre (glassboxar är bäst för glass) och som var mer energisnål. Den här boxen har energiklass A++, är tyst och var precis så liten att vi fick ner den för källartrappan. Men viktigast av allt; den är ändå så pass stor att den rymmer en hel gris. Och lite till!

För det blir mycket kött av en gris. Ganska exakt 68 kg fick vi hem i form av skinkstekar, färs (12 kg!), revben, lägg, karré med mera. Eftersom få av bitarna är geometriskt jämna tar de mycket plats. Vi köpte en vacuumpackare som var guld värd när köttet skulle paketeras! Att frysa luft är varken kul eller särskilt ekonomiskt. 

Nu är frysboxen vår lilla skattkammare. En eller två gånger i veckan vittjar vi den inför kvällens middag, och våra köttinköp i affären har minskat drastiskt. Det känns bra, för vi vet att våra frysta skatter har haft ett bra liv, och så är det ju himla bekvämt att bara traska ner för källartrappen när man blir sugen på lite närproducerade, ekologiska revben...

Långmatsdag

Jag jobbar helg ganska ofta, men vi försöker hålla söndagarna lediga i den mån det går. Har vi disk och städning efter en stor middag på lördag kväll så spar vi det till måndagen, så att åtminstone en helgdag får vara fri. På söndagar brukar vi passa på och göra middagar som tar lång tid, som ska koka länge eller stå i ugnen en mindre evighet. Igår blev det revben, ett nytt recept som vi inte har provat tidigare men som verkligen var toppengott! Att äta kött från ett djur som man själv har varit med och fött upp gör förstås mycket på smaken också...

Receptet kommer ifrån Per Morbergs bok Morberg lagar husmanskost, men det finns också på recept.nu.

Grötfrukost

Både jag och Mattin är väldigt förtjusta i gröt, särskilt risgrynsgröt och mannagrynsgröt. Mattin älskar havregrynsgröt, men det äter jag bara ibland. Dock vill vi ha helt olika tillbehör, jag vill alltid ha mjölk medan Mattin aldrig skulle ha det och valet av sylt skiljer sig också markant - Mattin vill helst ha lingonsylt och jag vill ha jordgubbssylt. Mattin kan till och med slå till med vad han kallar smörhåla, dvs en stor klick smör, istället för sylt. Usch. Om det krisar så funkar det med kanel och socker också. 

Osaby

I helgen jobbade vi på Osaby. Eller i Osaby, man får säga som man vill. Även om det var jobbigt (som jobb brukar vara), ruskigt tidiga mornar och fasligt sena kvällar så var det otroligt kul. Det är så fint där, så vackert. Det är så mysigt att tända ljus, att fylla på karamellskålen, vika servetter, göra fint. Farmen (hemma) är mycket ruffigare, det har en annan charm. Osaby är bara fint, och stort. Stora rum med fina tapeter, gamla böcker, fint porslin...lite drömlikt.

Och en himla massa jobb, förstås. Det blev inte så mycket bilder just eftersom vi jobbade, här kommer bilder från dagen efter då vi kalasade på den sista ostkakan. Lite paus måste man unna sig, vi hade trots allt varit igång sen halv fem...

Vår vår vår vår

Åh, jag skulle ju inte längta efter våren. Inte inte inte inte. Men när man läser fina odlingsböcker, ser små vårblommor och planerar fröplanteringar...då kliar det i fingrarna.

Lite längtar jag, eller snarare vi. Vi längtar kollektivt.