Hägg

På andra sidan byn där jag är uppvuxen, i Rinkaby, kan jag inte minnas att det finns så värst mycket hägg. Jag vet inte om det faktiskt är så eller om jag bara har missat det helt enkelt, men innan vi flyttade till Osaby så visste jag knappt vad hägg var. Mellan hägg och syren var för mig ett ganska diffust begrepp som jag aldrig riktigt visste när det inträffade, eftersom jag inte var med på banan förrän syrenen blommade. Too late liksom.

Men nu är jag med! Både i Osaby där vi bodde innan och på Björkholmen där vi bor nu så finns det massor av hägg, och vi har en helt enorm buske i nordvästra hörnet av trädgården, precis där trädgård, hage och landsväg möts. Den är obeskrivligt vacker just nu och doftar dessutom ljuvligt.

Bärbuskar på tillväxt

Jag och mina vinbärsbuskar...vi har ett särskilt band. Nu har de små sticklingarna slagit ut, och de flesta har klarat både den extremt kalla och snöiga aprilavslutningen och majs plötsligt så varma och torra början. En del har slagits ut, men jag låter det vara. Jag vill ha starka och fina plantor, så de som inte klarat sig så bra lägger jag ingen extra energi på. Djungelns lag råder i de här lådorna, och än så länge klarar de sig väldigt bra på egen hand. Jag anar dock att det snart kan bli aktuellt med lite omplantering...

Hur ska vi göra för att gå plus?

Det pratas otroligt mycket om hur vi ska sänka vår klimatpåverkan, men det uttrycket saknar en parameter. Vi måste prata om hur vi kan sänka vår negativa klimatpåverkan, och öka vår positiva påverkan.

Ett varnande finger höjs förstås direkt; många ogenomtänkta planer har satts i verket i ren välvilja. I grund och botten var det aldrig meningen att övergöda våra åkermarker eller tillverka hundratals ton med livsfarligt kärnkraftsavfall, meningen var att ge naturen en liten skjuts eller rent av avlasta den. Så gick det med det. Inte så genomtänkt, men vi har väl kommit längre än så? Idag när vi har så otroligt mycket kunskap även hos gemene man och dessutom helt klart ligger på minussidan vad gäller åtgärder för att rädda vår planet, torde det vara okej att ha som mål att inte bara stå på noll - utan till och med gå lite plus när det gäller klimatpåverkan.

Så vad gör man, rent konkret? Vad kan jag som vanlig människa göra för att inte bara minska min negativa klimatpåverkan, utan till och med gå plus? Hur ska man tänka? Jag tänker ungefär i de här banorna:

Situation: jag har 1000 kvm gräsmatta.
Negativ klimatpåverkan: jag kör runt en bensindriven åkgräsklippare några timmar i veckan.
"Neutral" klimatpåverkan: jag köper en eldriven robotgräsklippare, som laddas med el från vind, vatten eller sol.
Positiv klimatpåverkan: jag sparar en bit av gräsmattan som jag låter växa fritt. Där insekter, bin, humlor, fåglar och kanske rent av hotade ängsblommor får vara.

En kanske grovt förenklad situation, men ett exempel på hur man kan tänka. En annan mindre dyr och omständig situation, skulle kunna vara denna:

Situation: jag ska koka potatis till kvällens middag.
Negativ klimatpåverkan: jag tar vatten direkt från kranen ner i grytan, och kokar upp det utan lock.
"Neutral" klimatpåverkan: jag kokar först upp vatten i en vattenkokare och häller sedan över det i grytan, som jag har lock på.
Positiv klimatpåverkan: efteråt låter jag vattnet svalna, och häller det på mina krukväxter (förutsatt att det är osaltat!). Växterna får näringen som potatisen har släppt, och jag sparar lite vatten som annars skulle ha färdats hela den långa och krokiga vägen genom reningsverket innan det var brukbart igen.

Det här kan låta som jättelöjliga åtgärder, men många bäckar små och jag vill påvisa att det varken behöver ta en massa tid, kosta en massa pengar eller kräver år av studier för att vara med och rädda världen. Även små steg i rätt riktning tar en framåt på resan. Själv försöker jag övertala mannen att spara en bit äng här hemma, vi får se om det går vägen. Håll tummarna!

Snö igen

Så blev det snö ändå! När jag skulle åka till jobbet dalade stora, tunga snöflingor från skyn. Den här vintern har vi fått mer snö än på flera år, underbart! Franz är inte lika förtjust i den här väderleken och går helst inte ute. En god vän frågade om han fångade några möss och visst, det hade han säkert gjort om han en enda gång stannade ute mer än två minuter. Det bli förmodligen bättre framåt våren när det blir några plusgrader...

 

  

 

 

 

På eftermiddagen hade allting smält bort igen och det kändes som vår i luften, jag kunde nästan höra tofsvipan drilla. Märkligt väder, men kanske typiskt för den här årstiden.

Vinbärsföljetong

Jag har under flera års tid beskurit mina vinbärsplantor i januari-februari, och sedan drivit upp dem som plantor. Första gången var det faktiskt ett misstag, jag hade ingen aning om att de hade fått rötter utan upptäckte det först när jag egentligen hade tänkt slänga ut dem. De tar sig alldeles exemplariskt bra, åtminstone de svarta, och är himla roliga att följa. 

Bilderna nedan är tagna mellan mitten av januari och mitten av mars, och de var egentligen inte tänkta att publiceras så alla är inte så vackra...men de tillför en dokumentär känsla, hehe. 

Som sagt, första bilden är tagen i mitten av januari. Kvistplock.

Knopparna slår ut efter bara någon dag.

Jag älskar att plocka upp kvistarna i tid och otid och kolla rötterna. Så fascinerande!

Det gäller att hålla koll på vattennivån i vaserna, för när rötterna är såhär stora så är plantorna törstiga!

Till slut blev det platsbrist i de vanliga vaserna!

Det är inte helt ovanligt att sticklingarna börjar blomma, men det undviker jag helst. Blommorna tar så mycket energi från rotbildningen.

I mitten av mars flyttade plantorna hem till mina föräldrars växthus, där de planterades i svarta krukor. De tog sig fint och så småningom kunde vi plantera ut dem i trädgården, jag skulle tro att det gjordes i juli någon gång (juni var väldigt kallt och regnigt förra året). Där lever de och frodas, och växer sakta. Med lite tur så kommer de nog ge bär när de är sisådär två år gamla.

Trädgården som ska bli

Än så länge ligger trädgården i dvala. Det enda som rör sig där ute är mullvaden, som gör ett digert jobb framför ladugården. Hen, och en del annat i trädgården, ska vi ta tag i framåt vårkanten. 

Såhär ser vår framsida ut! Fotograferad med läsplattan inifrån vardagsrummet, så inte den bästa kvalitén. Men man ser ändå det väsentliga; landsvägen som går förbi, trägärdsgården som omgärdar gårdscentrat på tre sidor och så grusgången som leder till stora ingången. Längst ner till höger kan man också skönja en av flera rhododonreonbuskar som är planterade intill husfasaden. Om vi ska göra något på framsidan i år så är det att flytta de där buskarna, för vi är allergiska mot att ha perenna växter intill fasaden. Sedan får vi se, vi har planer på att så småningom bygga till en veranda på huset, och då blir det lite mer pyssel på framsidan.

(Bilderna lever sitt eget liv när jag lägger in dem via läsplattan, storleken går inte att ändra.)

Och baksidan! Bredvid det lilla brygghuset till höger i bilden, har de förra ägarna haft ett litet grönsaksland/potatisland. Där har vi tillfälligt grävt ner alla växter som vi hade med oss från Ekelund, och de måste först och främst få sig platser i den nya trädgården. Sedan ska vi bestämma om vi ska fortsätta använda den ytan för odlingen, eller se oss om efter en annan. Jag ser två fördelar med att välja en annan plats i trädgården: 1. vi kan hitta en yta som går att expandera och göra mycket större och 2. Kanske också en soligare plats, även om jag i ärlighetens namn tror att det blir ganska soligt här också (brygghuset står norr om den lilla odlingsplätten). 

Det som inte syns på bilden nu är trädgårdens västra och östra sida. På västra sidan står tre stora träd (björk och kastanj) som vi vill ta ner. De står väldigt nära huset och stjäl både solljus och vatten från gräsmattan. 

Det är planerna som ligger närmst åtminstone. Sedan har vi hundra till, men de tar vi efter hand. 

Året som gått

Gjorde du något 2015 som du aldrig har gjort förut? Ja, massor. Små saker som att stoppa korv, förlösa en kalv, försöka återuppliva en gris (det var tyvärr för sent), öppna ett ISK-konto och ha tea party. Dessutom åkte vi på charter för första gången och så köpte vi gården.

Semester på Gran Canaria i januari.

Genomdrev du någon stor förändring? Den största förändringen var nog att se att alla våra ihopsamlade slantar försvinna ut i rymden. Det gjorde de ju inte rent fysiskt utan vi köpte ju gården för dem, men det känns ändå lite konstigt att logga in på internetbanken och ha så lite pengar. Lite naket på något sätt, även om vi såklart har en bra buffert kvar och kommer att kunna spara pengar även framöver.

Vilket datum från 2015 kommer du alltid att minnas? 25 november, när vi fick tillgång till gården. Sen får vi se, just datum fastnar lätt i min hjärna. Många datum kring det här gårdsköpet; första titten, första budet, påskriften av kontrakten...jag har skrivit ner alla datum ifall de försvinner ur huvudet. 5 december kan också bli minnesvärt, men det får tiden utvisa. Jag håller tummarna för att det blir det!

Mattin sprang sitt första lopp den 1 maj
(det kan man knappast tro, ösregn och några få plusgrader).
Det gav blodad tand. 

Vilka länder besökte du 2015? Ovanligt många; Sverige, Spanien och Grekland. Vi var på chartersemester två gånger, en gång i januari och en gång i oktober. Nu känns det som att det kan bli långt till nästa gång, men vi har fått blodad tand och hoppas kunna spara åtminstone en liten summa pengar varje månad så att vi kan åka iväg om kanske 1,5 - 2 år igen.

Bästa köpet? Gården såklart! Och på juldagen köpte vi en ny diskmaskin, den gamla som fanns i huset var inte pålitlig för fem öre och drog förmodligen massor av el. Den nya är tyst, energisnål och rymmer 14 kuvert. Att man kan bli så fäst vid en apparat!

Gjorde någonting dig riktigt glad? Hmm. Det beror på hur man menar, sådär innerligt glad och sorglöst lycklig, det var nog få gånger. Det är svårt att vara sorglös, för även om ens eget liv är fint som snus så är det många, många människor i världen som lider just nu. Det går inte att blunda för. Men för det mesta är jag väldigt glad och positiv.

Vad önskar du att du hade gjort mer? Ätit grönsaker och helt vegetariska middagar. Vi är i ärlighetens namn usla på att äta vegetariskt hemma, även om vi har blivit lite bättre på att ha grönsaker som tillbehör till middagen. Det har blivit lite mer sallader och kokta grönsaker, men de helt vegetariska middagarna har varit pinsamt få. Jag vill ju att vi ska vara ett föredöme och visa att det går alldeles utmärkt för en vanlig familj att äta vegetarisk hemma, men i år har vi nog snarare varit ett exempel på det motsatta. Fy!

Vad önskar du att du gjort mindre? Bråkat med min man. Fasen, vi har skrikit mycket på varandra i år. Vi har tagit några riktigt stora och tuffa beslut tillsammans, och det är väl så att när det kommer till sin spets så kommer olikheterna fram. En liten tröst är att vi inte går tysta och tjurar på varandra, utan säger vad vi tycker. Ja eller skriker det rakt ut...men men. Min stackars svärmor frågade försynt vid ett tillfälle, "men ni tycker väl om varandra?" och jag förstår att när man bara pratar om det som stör en hos sin partner, så kan det verka precis tvärtom. Fast det i själva verket är så att vi verkligen, verkligen tycker om varandra och att allt bråkande bara har handlat om att vi båda verkligen vill fatta rätt beslut för framtiden.

Vi firade vår tvååriga bröllopsdag med sommarfest för familj & vänner,
och sen utgång på stan.

Favoritprogram på tv? Jag har kollat på massor av serier i år! Både på tv, Netflix och HBO. SVT har briljerat tycker jag, vi har suttit bänkade framför både Jordskott och Bron. Varav den första var helt outstanding bra.

Bästa boken du läste i år? I år har det inte blivit så många djuplodade böcker, verkligheten har varit svår som den är med krig och hemskheter. Jag har läst hela Sandhamnsserien och den var bra!

Största musikaliska upptäckten? Jag har tydligen lyssnat på 860 olika artister i år (Spotify erbjuder en att göra en sammanfattning av ens musikår) men någon ny husgud har det inte blivit.

Vad var din största framgång på jobbet 2015? Vi ställde ut Rinkaby Gård på MAT2015 och fick massor av uppmärksamhet, både på plats och via ett fint reportage i tidningen. Jätteroligt, det känns som att vi är på rätt väg.

På MAT2015 tillsammans med bästa kollegan och mamman.

Var du gladare eller ledsnare jämfört med tidigare år? Ledsen är kanske inte rätt ord, men jag har känt mig nedslagen många gånger. Det har varit några kämpiga motgångar under året, och mycket sjukdom runtomkring oss. Vi har dock haft turen att hålla oss friska, och dessutom haft både jobb och ett (två!) fint hem. Så jag vill inte klaga!

vad spenderade du mest pengar på? Maten, hemmet och resor.

Vilken är din största insikt under 2015? Att jag orkar mycket mer än jag trodde! Många kvällar har jag känt mig mer eller mindre tillintetgjord och oroat mig något fasansfullt inför morgondagen, men när den nya dagen kom så var jag ändå fylld med mod och energi. Det har varit häftigt.

Vad är du peppad för inför nästa år? Jag längtar efter längre dagar, så att vi kan börja fixa iordning på gården! Taket på ladugården ska rensas på decennier av mossa, vi ska bygga hönsgård och ordna ett potatisland.

Bild från oktober, då vi flyttade alla växter till gården.

Svartvinbär i massor!

Sara Bäckmo som driver Skillnadens Trädgård tipsade i somras om att man kan klippa ner sina svarta vinbär ganska rejält efter skörd, och sedan ta tillvara på skotten som sticklingar. Jag har ju tidigare bara beskurit mina vinbär försiktigt på våren och tagit tillvara på de skotten, men i våras konstaterade jag att våra buskar var i behov av en större föryngringsbeskärning. Några av dem hade blivit väl stora medan andra inte tog sig riktigt så bra som jag hade velat, och kanske behövde en extra skjuts. 

Sagt och gjort, jag gick loss med sekatören! Vi har fem buskar i varierande storlek, vissa ganska yviga. De fick sig rejäla friseringar, och såg ganska snopna ut efteråt.

I min iver att driva upp fler buskar så hade jag först en tanke om att spara på alla skott, men det blev för många - vid 70 slutade jag räkna! Efter lite hjärtskärande sortering, där de allra minsta gick bort, återstod "bara" 60 st skott. Jag hade inte riktigt tänkt igenom idéen innan och saknade därför krukor till alla dessa. Nöden har ingen lag, och petuniorna som jag så omsorgsfullt planerat i mina nya fönsterlådor i våras for all världens väg.

Som luttrad sticklingstagare så hade jag inga förhoppningar om att alla 60 plantor skulle rota sig. De fick en tuff start i gassande augustisol, och några veckor fick de spendera på husets norrsida, där solen inte stekte lika hårt. Den hade dock redan hunnit gå ganska hårt åt de små bladen, och jag tänkte att lite spill får man räkna med. Men hur många av dessa 60 st sticklingar tror ni har rotat sig? Alla 60 st. Om de överlever vintern kan vi plantera en hel vinbärshäck vid nya huset!

Snart så!

Då till lärkans rymdrevelj

skall hon komma, våren,

smyga hasselfrans och sälg

utmed lövängssnåren,

sålla tussilagostänk

utmed väg och diken

och små blåa sippors blänk

in i skogens riken.

Ur Pelle Nävers dikt Vårmånad

Ja, snart så är våren verkligen här. Jag fasar alltid lite, konstigt nog, men det beror på att våren är ett så tydligt tecken på hur fort tiden går. Den långa vintern som vi hade framför oss med alla mörka nätter och kalla mornar, den är plötsligt puts väck. Klar och avslutad för den här gången, och våren, den ljuvliga våren, den försvinner ännu fortare. Den smyger sig på och kastar oss sedan rakt in i sommarens överdådiga prakt. 

Men än är det vinter; det är bara inomhus, som våren har börjat smyga sig på...

Hägg, precis innan knoppsprickning

Vinbären som har blivit en riktig följetong i våra liv. Nu med både blommor och rötter!

Forsythia, först av vårens efterlängtade solstrålar och så tacksam att ta in i vas.

Och så några födelsedagsblommor blandat med allahjärtansdagblommor, inte lika skira som de andra vårtörstande kvistarna men ett litet färgfyrverkeri som kontrast till den grå utsidan.


Den nygjorda spellistan som spelas i bakgrunden så fort solen ämnar ta sig upp över kanten...