Tea party!

Här kommer en bildbomb från förra helgens tea party! 

Snö igen

Så blev det snö ändå! När jag skulle åka till jobbet dalade stora, tunga snöflingor från skyn. Den här vintern har vi fått mer snö än på flera år, underbart! Franz är inte lika förtjust i den här väderleken och går helst inte ute. En god vän frågade om han fångade några möss och visst, det hade han säkert gjort om han en enda gång stannade ute mer än två minuter. Det bli förmodligen bättre framåt våren när det blir några plusgrader...

 

  

 

 

 

På eftermiddagen hade allting smält bort igen och det kändes som vår i luften, jag kunde nästan höra tofsvipan drilla. Märkligt väder, men kanske typiskt för den här årstiden.

Trägen vinner

Småland. Jag vet precis vilka bilder man får i huvudet av det ordet. Röda små stugor, mjukt inbäddade i metertjock snö och med rök bolmandes från skorstenarna. Eller en somrig, blomstrande äng omgärdad av en väderpinad gärdsgård. Småland är allt det här för mig också, men egentligen är det nog den här tiden, med dess väder och färger, som är mest småländsk för mig.

 

 

 



Vårvintern. Den gråa, kalla, blöta årstiden mellan pinande vinter och knoppig vår. Den sätter tålamodet på prov, för nu längtar både kropp och sinne efter solens varma strålar! Så är Småland, åtminstone får smålänningen. Ett kargt, kallt och prövande landskap. På sina håll blött och sumpigt, på åter andra hårt och överröst med den så många gånger förbannade stenen som i hundratals år har fått människor att kröka rygg och hungra. Härda ut, vänta, hoppas. Månne det komma en vår snart.

 

 

 



Så är Småland, egentligen. Trägen vinner - snart kan vi vandra på en somrig, blomstrande äng igen! Det är bara att härda ut.

Nötter i maskinen

Det här är lite knäppt, jag vet, men för några veckor sedan beställde jag hem tvättnötter. Det är nötter som man lägger i tvättmaskinen, istället för att använda tvättmedel. Visst låter det flummigt? Maken var klart skeptisk, det är han som för det mesta bossar över tvätten. Först trodde han att jag skojade, men tack och lov låg det en liten lapp med instruktioner i påsen som han läste flera gånger om. Sen testades det.

Det funkar! Med förbehåll för de allra värsta fläckarna, särskilt på ljusa tyger, men på vanlig tvätt funkar de alldeles utmärkt. Fläckar och grådassighet försvinner, och dålig doft också. Knäppt och nästan lite magiskt, att de där små stenhårda nötterna kan få tvätten ren bara genom att rulla runt där inne i maskinen. Superenkelt är det också, man bara lägger 5-8 nötter i en tvättpåse tillsammans med tvätten och kör sitt vanliga program. Sedan får de ligga och så använder man dem igen, varje nöt kan användas ungefär sju gånger. Jag beställde mina samtidigt som jag beställde såpan från Västerbottensåpa, ett startkit med nötter kostar 119 kr. Alltså ingen jättesumma om man skulle misslyckas. Testa du också! När de är färdiganvända kan man slänga dem i komposten.

Såpan norrifrån

För några veckor sedan visade mamma mig Västerbottensåpa, en såpa som framställs av återvunnet matfett från restauranger. Eftersom min man arbetar med den typen av "avfall" så vet jag att det kan bli en hel del sådant, och att det i vanliga fall hämtas och körs till deponi. Här blir det istället en helt ny, miljösmart produkt. Häftigt koncept! Dessutom fanns den i koncentrerad form, istället för i flytande som de flesta andra såpor. Det innebär att den tar mindre plats vid transporter, vilket är skonsamt för miljön. Jag blev upp över öronen förälskad i idéen och beställde hem en burk på en gång!

 

Första testet av den nya såpan blev vår gärdsgård, som var i stort behov av lite skurning. Den var full av lav och mossa som sakta men säkert bröt ner de fina störarna.

 

Såpan var riktigt kul att jobba med! Först hade jag lite problem med att få den att lösa sig i vattnet, men det har nog att göra med att man är van vid att tex Grumme och Yes löser sig med en gång och bubblar som bara den. Efter lite idogt vispande med skurborsten så löste den sig fint. Jag valde varianten med enträdoft - åh så gott det luktade!

 

Summa summarum: gärdsgården blev kanonfin och vi har hittat en städprodukt som nog alltid kommer att finnas i vårt städskåp. Miljösmart, platssparande och funkar minst lika bra som de man brukar köpa i mataffären. Du hittar Västerbottensåpan här.

Mindre plast i köket

 

I mars 2013 bestämde vi oss för att plastbanta vårt kök. Det var, och är, lite av ett mysterium för mig hur det kunde bli så mycket plastprylar i vårt hus - och särskilt i köket. Det blev verkligen ett uppvaknande för mig. Plast är inte naturligt, plast kan vara farligt och omöjligt för naturen att bryta ner. Så det blev till att börja sanera. Vi prioriterade i den här ordningen:

1. Saker som kommer i kontakt med varm mat.
Här var stekpannorna viktiga, eftersom de var i teflon. Dels ville vi bli av med teflonet, och dels ville vi slippa alla plastverktyg som man måste använda för att inte ta sönder teflonytan. Vi var lite osäkra på hur vi skulle ta omställningen, så efter att tunga fina gjutjärnspannor hade inhandlats så fick faktiskt teflonpannorna bo i källaren en vecka. Ifall det skulle krisa! Det gjorde det inte och sedan fick de flytta.

 

Nya gjutjärnspannor kan locka, men de bästa köper man faktiskt på loppis. De är inoljade och klara för användning!

Något annat som ofta kom i kontakt med varm mat var matlådorna som vi hade med till jobbet. Vi kompromissade och köpte glasburkar på Biltema, med plastlock. Plåtlådor är svindyra och går inte att micra i alla micros (men i många moderna faktiskt). Idag har vi bara glaslådor, de är fantastiska. Vi har också kompletterat standardlådorna med några mindre för grönsallad/kall sås, samt några större som vi kan frysa till exempel flera portioner böngryta i.
Även skålar och durkslag var sådant som med jämna mellanrum utsattes för varm mat och därför
byttes.

 

Emaljerade durkslag är fina att titta på men inte kul att använda. De rostar lätt om man inte är riktigt noga med disk och tork!

2. Saker som utsätts för stort slitage
Som till exempel skärbrädor! Varje gång det blir en rispa i en plastskärbräda så försvinner den plasten någonstans, vart då? Precis...i den här kategorin kom också osthyvel, konservöppnare, "lilleman". De slits inte så hårt vid användning men däremot så ligger de och skaver mot varandra i lådan och blir på så sätt lite nötta.

 

Det tog tid för oss att hitta bra osthyvlar på loppis, men till slut så. 

3. Saker som kommer i kontakt med livsmedel. 
Det mesta i ett kök? Ja, typ. Fast vi har tullat lite på en del verktyg som har handtag i plast eller gummi. De kommer inte i kontakt med maten, och det är det viktigaste. Slickepottar och penslar har varit svåra att hitta substitut för, men vi har åtminstone valt sådana som har trähandtag. Vi har efter hand bytt ut behållare i skafferiet, som nu mest består av glasburkar. Tyvärr kom de inte med på bild!

 

I vänstra bilden kan man ana lite plasthandtag som har smugit sin in. Jaja, det får vara. 

Är vårt kök nu 100 % plastfritt då? Nej, det går i princip inte. De flesta köksmaskiner, från kaffebryggare till hushållsassistent, innehåller mer eller mindre plast. När vi köper in nya saker är det plastfritt (helst second hand) som gäller, men prylar i plast kan komma in om det är välmotiverat. Vi är inte rabiata, vi vänder oss bara bort från onödig plast - det finns sååå mycket. I köket på Björkholmen ska vi byta ut två bänkskivor som har ett slags plastöverdrag, men däremot behålla linoleummattan på golvet. Den sistnämnda är inte det snyggaste världen har sett men otroligt lättstädat och tacksamt på så sätt.

En fråga som ofta dyker upp är - vad gör ni av plasten som ni inte vill ha? Köksprylar har jag tagit med mig till köket på Osaby. Eftersom slitaget på köket där är värre än hemma så slits saker ut fortare och behöver bytas. Dessutom behövs det alltid fler skålar, verktyg osv.

Bänkskiva som ska bytas ut till ekskiva.