Små intressen växer upp

Jag tänker ibland på att de intressen jag hade som barn, har jag burit med mig genom livet och faktiskt haft stor användning för som vuxen, på mitt arbete. Nu har jag inga barn själv, men av diverse artiklar, debattsidor och diskussioner på sociala medier så förstår jag att många föräldrar oroar sig över sina barns intressen. Att de bara sitter med sina telefoner, att de spelar för mycket dataspel, eller att de inte gör något alls på fritiden. Vem har rätt att bestämma vad som är ett kvalificerat intresse för barn?

Som barn hade jag flera intressen, men de var inte särskilt storstilade. Ett intresse var att rita. Jag varken var eller är någon stor konstnärlig talang, detta trots att jag hade kunnat fylla en mindre matvarubutik med teckningar från mina tidiga år i livet. Däremot tjatade jag mig till en riktigt bra kamera under högstadietiden, och fotograferandet har förvisso aldrig varit min huvudinkomst men däremot ett fantastiskt bra redskap för den verksamhet som vi bedriver. Bra bilder säljer, och jag är evigt tacksam över att intresset för bild följde med mig upp i vuxen ålder.

Ett annat intresse var pyssel. Jag var fullkomligt besatt av pärlor, piprensare och flörtkulor. Många timmar ägnade jag åt att limma ihop dessa och pynta dem med snillrika detaljer såsom rörliga ögon, paljetter och tygbitar. Ojoj så många alster som skapades. Dessvärre med ett barns charmiga öga för färg och form, så det är knappast något som kommer att säljas för miljonbelopp. Intresset för att pilla med detaljer hängde med upp i åren, och idag sitter jag i Photoshop och knåpar ihop annonser, flygblad mm. Sådant som reklambyråer tar multumbetalt för, men som vårt lilla företag faktiskt kan göra på egen hand.

Så var detta två kvalificerade intressen med fantastiska framtidsutsikter, att rita huvudfotingar och limma ihop flörtkulor? Med facit i hand ja absolut, men där och då var det bara ett barns tidsfördriv. Små ganska larviga intressen, men som med tiden växte upp tillsammans med mig och idag både spar pengar och drar in pengar. Värt att tänka på.

Du har redan ett nätverk – att få upp ögonen för det

Som nystartad företagare så får man väldigt ofta tipset att nätverka, men det är något som får många människor att rysa av obehag. Nätverkande förknippas med tillställningar där man förväntas mingla runt och småprata med helt okända människor, och gärna presentera sitt företag på ett kort och koncist sätt (begreppet "hisspresentation" förekommer ofta i de här sammanhangen). Superläskigt. Men tänk på att när du startar ditt företag har du faktiskt redan ett nätverk!

Alla som du känner och som känner igen dig när de möter dig, de är dina kontakter. Det är ganska många. Dina föräldrar, morföräldrar, syskon, kusiner, sysslingar, gamla skolkamrater, grannar, fd grannar, arbetskamrater, barnens kompisars föräldrar, din frisör och så vidare i nästan all oändlighet. Men har du lika bra kontakt med alla, och vet alla var du arbetar med?

Ett enkelt sätt att hålla bra kontakt med sina kontakter är sociala medier (hur sjutton lyckades man förr?). Facebook och Instagram är toppen, för de är helt enkelt vanligast. Som en virtuell fikarast med alla man känner!  Till att börja med, våga skicka vänförfrågningar. Många människor vågar inte skicka vänförfrågningar, men å andra sidan blir man superglad när man får en. Sitt inte och fundera på vilka av de föreslagna vännerna som är tänkbara kunder, för det funkar inte riktigt så. De kanske aldrig kommer att köpa dina produkter eller tjänster, men däremot kanske någon av deras kontakter kommer att göra det. Låter det krångligt? Här är två verkliga exempel (namnen är påhittade men historierna verkliga):

• Rania är mamma till Mira som hade sin ponny inackorderad på mina föräldrars gård fram till 2011. Vi är vänner på Facebook, och stöter på varandra ibland i affären. Hon skulle ha en liten sammankomst med sina kollegor hemma, och hade via min Facebook sett att UF-företagaren som jag är rådgivare åt säljer ett slags tilltugg. Så hon frågade mig ifall de var bra, jag sa ja, och det blev affär. På så sätt var jag en bra kontakt för min UF-företagare fast jag inte köpte något själv.

• Sara är min mammas bästa vän från skoltiden (70tal/80tal). Vi är vänner på Facebook, men ses sällan i verkliga livet. Inför hennes mammas begravning hörde hon av sig till mig eftersom hon sett att jag rekommenderade en florist. Jag intygade att hon var duktig på sitt jobb, och det blev affär. På så sätt var jag en bra kontakt för den här floristen fast jag inte köpte något själv.

Ska man då använda sin privata Facebook eller Instagram som en reklampelare för sitt företag? Eller för andras? Nej, det ska man inte. Dina Facebookvänner kommer att tröttna om du bara delar företagsinlägg. Däremot är det ju så att oavsett sammanhang, så är man som egenföretagare alltid ansiktet utåt för sin verksamhet. Jag kan tycka att en bra och tydlig profilbild, ett vårdat språk och kanske inte allt för mycket gnäll är en bra bas. Vill man ta det steget längre utan att behöva dela för mycket av sitt privatliv, så är det en god idé att ta sig tid att gilla och kommentera andras inlägg, kanske dela artiklar som man tycker är tänkvärda eller fotografier som man tycker är fina. Och såklart – att då och då dela inlägg från sin företagssida. För det är bra att göra det ibland!

Summa summarum: du behöver inte springa på stela mingelpartys om du inte vill, du har faktiskt ett nätverk ändå. Få upp ögonen för det, se bara till att vårda det, så har du kommit en bra bit på vägen. Lycka till!