Nu har jag legat stilla och suttit stilla i så många timmar att jag bara måste röra på mig. Annars kommer jag aldrig att somna ikväll...

Finbak

I förra veckan så bakade vi kladdkakor på internatet. Jag och Emma och Soffan tog tillfället i akt och festade till det rejält med några dekorationer. Finfint blev det.

Inte idag heller

Igår sjukanmälde jag mig från praktiken, så förkyld och med lite feber kändes det inte som om det var någon bra ide att stå utomhus hela dagen. Det kändes bättre fram på dagen, och jag va rhelt inställd på att gå till praktiken idag. Jag gick dock bet på de planerna, för idag känns det inte alls bättre. Det blir till att stanna hemma och ta det lugnt idag också...

En andra frukost

Vi äter frukost vid sju på morgonen, sen börjar jag praktiken vid nio. När klockan börjar dra sig runt elvasnåret så kurrar min mage rejält, och då tryter krafterna. Idag gör jag ett försök att skjuta upp kurrandet genom att äta en macka precis innan jag cyklar iväg. Värt att prova!

Tirup

Jag har verkligen lyckats få världens bästa praktikplats, alla är så snälla och det är så vackert, så vackert. Här finns massor med växter och kunskap och jag suger åt mig som en svamp. På något sätt känns det som om man lär sig tio gånger bättre på praktiken än i skolan, men det är väl därför man har praktik.

Jag gör mig praktik på Tirups Örtagård, det är precis så vackert som det ser ut på bilderna!

Jag har kommit bort lite ifrån mitt fotograferande. När jag ser mina bilder, så inser jag att de inte alls är på den nivån som de skulle ha varit om jag verkligen...brydde mig, ansträngde mig och såg så som man ska göra genom en kamera.

Jag blev påmind om det två gånger idag. Första gången när jag tittade på bilder ifrån Tirup. Jag hade tagit kort på deras lusthus i morgonljus, det hela var väldigt vackert. Jag hade höga förväntningar på ett kort med så bra förutsättningar, men det hela gick åt skogen. När jag tittade på fotona på datorn så insåg jag att jag totalt missat att det stod ett riktigt fult staket i förgrunden, dessutom stod en av staketstolparna mitt i huset; på alla kort.

Andra gången, bara en liten stund senare när jag satt och tittade på solnedgången. Jag funderade på hur jag skulle kunna få fotot fint trots att fönstret var så smutsigt. Plötsligt insåg jag att alternativet att gå ner och ut för att fota, inte ens hade dykt upp i huvudet! Herregud.

Så nu ska jag försöka bättra mig, jag ska försöka bli bättre. Det blir lite som att börja om, men jag vill verkligen. Det är så hemskt att inse att man bara tagit kort utan att bry sig. Bara tagit, bara för att. Utan att se.

Rummet är stökigt hela tiden!

Nu är det verkligen och absolut sista året på Hvilan.

Och det kommer bli så kort, så kort.

Och första kvällen åt vi kakor, till exempel Emmas fantastiska kakor (eftersom en blogg bör handla om vad som händer så fick jag flika in en slags händelse mitt i sorgen)

I dared

Den alldeles fantastiska kvinnan Annika Norlin som står bakom det minst lika fantastiska bandet Säkert! har bestämt sig för att göra vissa av sina låtar på engelska (de är alltså på svenska från början). En av låtarna, Får jag, eller Can I som den heter på engelska, kommer att få en alldeles fantastisk musikvideo som alla får vara med i!

Precis som mannen på bilden ovan så skriver man ner något modigt som man har gjort på ett papper, tar ett simpelt kort och laddar upp det här. Och med lite tur så hamnar man först på bloggen och sen i musikvideon. Visst är det ännu mer fantastiskt?

Se andra modiga människor på bloggen här och lyssna på den engelska versionen Can I!

Ny termin, nytt rum, och imon nya ettor. Ska bli otroligt spännande, jag kommer inte kunna sova...

Nu vatt det slut

slut på sommaren. Försöker packa ner ett helt år i väskor och påsar, kan säga att det går inte ens lite bra. Det har bara gått åt skogen hela tiden, jag har ingen lust att packa. Ingen alls. Lite tur i oturen; jag har hela sommaren varit förutseende (inte lat, hrmm) och låtit bli att packa upp en del grejer sen jag åkte hem. Så de är redan packade, perfekt.

Men som sagt, det är bara en del. Resten måste vikas, packas, räknas, letas efter och gud vet allt. Puh.

Och bilden är förstås ett soundtrack i vanlig ordning.

Soundtrack

Så svårt att komma igång

Ja, det blir ju precis alltid såhär. Det är lov och ledighet, och jag jobbar och jobbar och jobbar och då finns det inte så mycket att skriva om.

Tror jag! För jag är ju så uppe i mitt jobb, som är mitt liv, att jag inte skriver något om det. Vilket förstås blir tokigt, eftersom mina vänner på skolan vet allt om mitt liv på skolan och just därför skulle vilja läsa om någon annat än just-skolan. Och det är de som läser bloggen.

Det blir ändring sen, som det alltid blir. När jag kan börja skriva om skolan igen...