Hägg

På andra sidan byn där jag är uppvuxen, i Rinkaby, kan jag inte minnas att det finns så värst mycket hägg. Jag vet inte om det faktiskt är så eller om jag bara har missat det helt enkelt, men innan vi flyttade till Osaby så visste jag knappt vad hägg var. Mellan hägg och syren var för mig ett ganska diffust begrepp som jag aldrig riktigt visste när det inträffade, eftersom jag inte var med på banan förrän syrenen blommade. Too late liksom.

Men nu är jag med! Både i Osaby där vi bodde innan och på Björkholmen där vi bor nu så finns det massor av hägg, och vi har en helt enorm buske i nordvästra hörnet av trädgården, precis där trädgård, hage och landsväg möts. Den är obeskrivligt vacker just nu och doftar dessutom ljuvligt.

Bärbuskar på tillväxt

Jag och mina vinbärsbuskar...vi har ett särskilt band. Nu har de små sticklingarna slagit ut, och de flesta har klarat både den extremt kalla och snöiga aprilavslutningen och majs plötsligt så varma och torra början. En del har slagits ut, men jag låter det vara. Jag vill ha starka och fina plantor, så de som inte klarat sig så bra lägger jag ingen extra energi på. Djungelns lag råder i de här lådorna, och än så länge klarar de sig väldigt bra på egen hand. Jag anar dock att det snart kan bli aktuellt med lite omplantering...

Sommarvibbar

Och hux flux så var det sommar i luften! Ljuvligt ljusa mornar, lunch i gassande sol och nästan sommarljumma kvällar. Helt underbart. Såhär såg det ut i min kompis Linas trädgård härom kvällen.

Den ständige följeslagaren

De första månaderna gick katten knappt utanför dörr. Inte så konstigt kanske eftersom han flyttade hem till oss 2 januari, då det bitvis kunde bli nätter med -22 grader. Vargavinter, verkligen.

Nu är det andra bullar däremot! Vår lurvige lille kamrat är ute för jämnan, och allra helst när vi är utomhus. Han följer oss överallt, både i trädgården och i markerna. Alltid tio meter bakom, även om han vid enstaka tillfällen rusar förbi i full kareta och kastar sig upp i ett träd...

Och oj vad vi tycker om honom!

Kor inpå knuten

Vi har blivit med kor! Fast de är inte våra, de hör egentligen till en gård i andra änden av byn. De är bara till låns, för att beta våra hagmarker tills vi har bestämt oss för hur vi ska göra. Sex stycken kvigor som ska kalva om sisådär sex, sju månader. Lite blyga och samtidigt nyfikna, det blir säkert en fin vänskap innan sommaren är slut. Såhär ser de ut: