Rummet är stökigt hela tiden!

Nu är det verkligen och absolut sista året på Hvilan.

Och det kommer bli så kort, så kort.

Och första kvällen åt vi kakor, till exempel Emmas fantastiska kakor (eftersom en blogg bör handla om vad som händer så fick jag flika in en slags händelse mitt i sorgen)

I dared

Den alldeles fantastiska kvinnan Annika Norlin som står bakom det minst lika fantastiska bandet Säkert! har bestämt sig för att göra vissa av sina låtar på engelska (de är alltså på svenska från början). En av låtarna, Får jag, eller Can I som den heter på engelska, kommer att få en alldeles fantastisk musikvideo som alla får vara med i!

Precis som mannen på bilden ovan så skriver man ner något modigt som man har gjort på ett papper, tar ett simpelt kort och laddar upp det här. Och med lite tur så hamnar man först på bloggen och sen i musikvideon. Visst är det ännu mer fantastiskt?

Se andra modiga människor på bloggen här och lyssna på den engelska versionen Can I!

Ny termin, nytt rum, och imon nya ettor. Ska bli otroligt spännande, jag kommer inte kunna sova...

Nu vatt det slut

slut på sommaren. Försöker packa ner ett helt år i väskor och påsar, kan säga att det går inte ens lite bra. Det har bara gått åt skogen hela tiden, jag har ingen lust att packa. Ingen alls. Lite tur i oturen; jag har hela sommaren varit förutseende (inte lat, hrmm) och låtit bli att packa upp en del grejer sen jag åkte hem. Så de är redan packade, perfekt.

Men som sagt, det är bara en del. Resten måste vikas, packas, räknas, letas efter och gud vet allt. Puh.

Och bilden är förstås ett soundtrack i vanlig ordning.

Soundtrack

Så svårt att komma igång

Ja, det blir ju precis alltid såhär. Det är lov och ledighet, och jag jobbar och jobbar och jobbar och då finns det inte så mycket att skriva om.

Tror jag! För jag är ju så uppe i mitt jobb, som är mitt liv, att jag inte skriver något om det. Vilket förstås blir tokigt, eftersom mina vänner på skolan vet allt om mitt liv på skolan och just därför skulle vilja läsa om någon annat än just-skolan. Och det är de som läser bloggen.

Det blir ändring sen, som det alltid blir. När jag kan börja skriva om skolan igen...