Gårdagens ledarsida i Sydsvenskan innehöll en text skriven av Anna Unsgaard som hette Miljömuppar i medvind. Jag tänkte bemöta henes text, som ni kan läsa i sin helhet här.
Jag tror inte att miljöpartiet har gått från ogenonförbara förslag till genomförbara, jag tror att miljöpartiets förslag synas på ett helt annat sätt nu, när deras agenda plötsligt är allas agenda. Partiet har blivit modernare, vassare och mer framgångsinriktat, men det är just vad som krävs när alla andra vässar armbågarna.
Precis som socialdemokraternas framgång under folkhemmets nittonhundratal, får miljöpartiet sin framgång ur ett behov. De behövs. Därför är det inte alls konstigt om deras uppsving kommer nu, precis som när de bildades 1981.
Klimatet är i fara. Jorden hyperventilerar. Folk sopsorterar. Väljarna får dagligen rapporter om hur viktig miljön plötsligt har blivit, men det verkar inte som om alla politiker kan ta till sig det. Miljöpartiet är vana vid miljöfrågor, de kan definitivt sin sak och driver den på ett ypperligt sätt. Medan de andra partierna försöker skramla ihop några urvattnade miljövalmanifest så står Miljöpartiet stadigt på toppen med sin slogan, De gröna.
Vad det gäller deras neutralitet och utmanande av höger-vänsterskalan är vi helt överens jag och Anna (skribenten). Jag anser också att de stod utanför den traditionella skalan, tills de gav sig i kast med Vänstern och Socialdemokraterna. De tjänar inget på det samarbetet, tvärtom. Folk har fortfarande svårt att rösta om inte på Socialdemokraterna så på Vänstern. Jag tror att deras samarbete gynnar Miljöpartiet endast genom att ge folk en bredare bild av deras åsikter, att de inte är ett enfrågesparti längre.
Så kära Maria Wetterstrand, slå dig fri från den bruna sörjan och fortsätt vara så underbart grön som ni egentligen är! Ni passar inte på den röd-blå skalan, slå er fria och skapa en efterlängtad förändring!
När ni kom in i riksdagen för första gången var ni det första nya partiet på sjuttio år.
En gång till tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar