Igår var det paneldebatt på jobbet. Representanter från alla ungdomsförbunden var inbjudna, alla dök upp förutom Grön ungdon, Sverigedemokraternas ungdomsförbund och Ung Liberal. Dvs, det var ändå hyfsat bra representation. De gick igenom många ämnen, jobb, integration, vård & omsorg, skola, miljö, Ipred..
Och när vi kom till ipred blev jag fullkomligt förtvivlad.
Eller nej, jag blev fullkomligt rasande.
Alla, såväl röda som gröna som lila, representanter var rörande överens om att Ipred borde rivas upp och inte ens borde ha röstats igenom. De hade till och med haft en gemensam demonstration mot Ipredlagen.
Om så många ungdomar kan samlas i en demonstration och politikerna inte reagerar är det pinsamt.
Om så många ungdomar från så många platser kan samlas i en demonstration och politikerna inte reagerar är det sorgligt.
Om så många ungdomar från så många platser med så olika åsikter kan samlas i en demonstration och politikerna inte reagerar är det total katastrof.
Det ska skrivas förstasidor, debattartiklar, det ska skrikas och det ska minst sagt demonstreras. Det ska diskuteras hemma, på jobben och i skolorna. Det ska göras protestlistor, bojkottningar och karikatyrritningar.
Det ska definitivt inte bli någon ipredlag.
Istället tar politikerna tillfället i akt, det är ju trots allt nära valet, och vänder ryggen mot alla sina ungdomsförbund. De röstar helt enkelt igenom ipredlagen.
De vänder ryggen mot en hel generation.
Långt senare, efter att vi lämnat ipreddiskussionen, försökte representanterna fiska medlemmar till sina partier. Vilken vettig människa vill vara medlem i något där de inte bara får sin åsikt totalt ignorerad utan dessutom får en stor köttkniv i ryggen igenomröstad av sitt eget parti?
Plötsligt var man inte lika sugen på politik.
Nu ska jag inte framhäva mig själv alltför mycket, men det fanns en anledning att jag bara såg en utväg: att gå direkt på politikernas jobb för att få dem att förstå att de gjorde fel.
SvaraRaderaDet fungerade. En bra bit på vägen, i alla fall. Och fortsätter att skapa ... viss oro hos dem.
Inte för att de förstår vad de har gjort fel. Bara att det kanske är något som de inte riktigt har förstått, och -- i deras ord -- att det finns "en opinion som de har underskattat".
Bleh.
Det är värre än så, det är det totala föraktet för medborgarna som skrämmer mig. Politikerföraktet hos medborgarna beror på ett grundmurat medborgarförakt hos politikerna.
Jag vill avsluta med att säga att din bloggpost ger mig hopp och energi. Det är precis den ilskan som du visar som behövs för att ändra situationen.
Rick
Endast Piratpartiet lyssnar på sitt ungdomsförbund tyvärr. PP har en stor del unga människor i moderpartiet och dessa är aktiva i båda organisationerna vilket gör att ungdomsförbundet får mycket inflytande i moderpartiet och vice versa.
SvaraRaderaDet är inte sant att PP är det enda parti som lyssnar på ungdomsförbundet. Både V och MP skrev motioner i riksdagen om att avslå Ipred, och båda vill också blåsa av fildelningsjakten helt.
SvaraRaderaMicke - ja, det hedrar V och Mp att de lyssnar på sina ungdomsförbund. Tyvärr är de alldeles för kraftlösa, eftersom de gör allt för att ställa sig in hos sossarna, och därmed kan de sopa frågor som dessa under mattan, för makten.
SvaraRaderaLip service, kallas det.
Micke vK:
SvaraRaderaDet är skillnad på vad man vill och hur man röstar. Och som vi båda vet, så spelar det inte så stor roll hur man röstar i opposition.
Däremot är det sant att PP inte är ensamma om att lyssna på ungdomsförbundet, men i just den här frågan har jag svårt att se att V skulle fälla en arbetarregering. Eller för den delen någon annan fråga heller?