Äntligen, äntligen har jag skrivit om alla 200-250 växter i Örtagården, ni kan inte ana hur skönt det är att ha det gjort! Bjuder på en låt bara, bara, för det.

Bubbelliv

Man stänger sakta dörren bakom sig, sakta, för att inte ge ifrån sig något ljud. Skorna glider försiktigt av och man smyger in i rummet. Håller andan. Står. Helt. Stilla.

Men det spelar ingen roll. Det kommer aldrig spela någon roll.

På sängen, på golvet, på skrivbordet och i datorn. Överallt är de, det finns ingenstans att ta vägen. Flyktvägarna är spärrade; de lurar både i fönsterkarmen och på dörrmattan.

Just det; de förbannade läxorna.

Så jag ber högtidligen om ursäkt, dessa ej självförvållade plågor som gör att man går in på sitt rum och aldrig kommer ut. Som tvingar en till ett bubbelliv. Det innebär att en massa andra saker, till exempel den här bloggen, blir lidande. Och indirekt ni, eftersom ni lever på den här bloggen.

Kära vänner, vi ses på andra sidan!

Linn Olofsdotter

Åh, jag har helt förälskat mig i Linn Olofsdotters illustrationer. Så fint så fint. Klicka på bilden för att komma till hennes portfolio.

Mitt allra finaste ogräs

För två år sen, så var jag också en riktig nybörjare i trädgården. Jag var en glad och entusiastisk trädgårdsnovis, som utan större tillförsikt eller eftertänksamhet spatserade ut i ett av trädgårdens hörn och deklarerade att här; här skulle mitt kryddland vara.

Ibland är det tur att man gör saker, utan att veta vad man egentligen gör. Till exempel hade jag ingen tanke på att de där små ruggiga plantorna man köper på Willys eller Ica inte är gjorda för att tåla varken högsommaråska eller vargavintrar, att de är gjorda för att bli använda och sedan slängda. Våra blev använda (såpass att det bara återstod en liten ruggig stubbe) och sedan utplanterade i ett hål i gräsmattan. Pang bom, inga krusiduller här iinte. De hade tydligen inte heller någon aning om vilka de var eller vad de var gjorda för, för de står där än och är stora som pilatesbollar!

Jag planterade glatt; gräslök (lever, minst sagt), dill (levde och blommade som bara den, men de är trots allt ettåriga), koriander (klarade dessvärre inte vintern), citronmeliss (lever) och...mynta (lever...).

Min mynta lever alltså och jag kan berätta, att den lever för kung och fosterland. För där i min nybörjarentusiasm och alla kryddor omkring missade jag en av trädgårdens gyllene regler; gräv alltid ner myntor i en spann utan botten. Detta gjorde inte jag och det har straffat sig. Varje vår kommer det upp en luddig matta i hela landet, av just mynta. Många säger att kirskål är guds straff, men de har aldrig haft en mynta i sitt land! Den växer och växer och växer så det står härliga till.

Många gånger har jag ångrat att jag inte gjorde rätt från början och att jag nu måste ligga på knä och dra upp det förbannade ogräset. Att det svämmar över hela landet och sprider sig ut i gräsmattan.

Men, inget ont som inte för något gott med sig. För den livskraften finns det helt enkelt inget annat ogräs som kan rå på, varken klöver, mormors glasögon, gräs, smörblommor eller maskrosor får plats i mitt myntaland. Mitt land är ett kryddland och inget ogräsland! Även om jag tröttnat på myntans framfart och slitit upp alltihop, så vet jag att den kommer tillbaka nästa år. Det kan inga torra somrar eller hårda vintrar rå på. Dessutom är den alldeles ätbar. Idag ska den faktiskt bli glass.

Så myntan är, trots allt, mitt allra finaste ogräs.

Bilderna är tagna i Örtagården i Osaby, där myntorna också blivit planterade utan spann. Däremot handlar det inte om en sorts mynta, utan ursprungligen om 30 olika sorter som nu växer hej vilt i landet. På bilderna (uppifrån och ner) är det Pepparmynta, Temynta, Extra krusig krusmynta, Harmynta och Grönmynta.

Dagens flickr

Finbesök

För några veckor sedan var min före detta sambo Sophia på besök i de småländska skogarna! Underbart, efter två veckors frånvaro från Hvilans hvidudenderliga atmosfär var det välbehövligt. Och självklart skulle hon få sin dos Helg a la Majja.

Första anhalten, middag på Osaby med diverse löst folk. Bland annat söta servettvikarpojkar...

...som precis lika sött följde med ut och spanade på sällsynta blommor.

Här är vi allihopa! Som tur var var varken Iva, Jan, Saskia, Elin, Zebastian, Jesper etc etc med så Sophia har alla anledning att komma tillbaka. Om hon törs!

Innan vi åkte och hämtade Sophia på tåget hämtade vi en annan gäst; Molntuss. Hon hade blivit mammalös och behövde lite extra kärlek och nappning. På den här bilden är hon både liten och blyg, men nu, 20 kg senare är den här donnan varken liten eller särskilt blyg. De växer fort som sören!

Vi avslutade helgen med en rejäl loppisrunda i spöregn, kan man gestalta Småland på ett bättre sätt?

Torsdag

Det var en riktigt bra torsdag igår, japp. Soligt och skönt.

Fredag

Isch.

När jag hade kort hår inbillade jag mig att det var lättare att ha det, eftersom det inte var i vägen hela tiden. Med facit hand och x antal cm (decimeter) längre hår kan jag säga att det var ren lögn. Det finns inget värre än kort hår som varken går att ha i tofs eller flätor, som snabbt lirkar sig ur klämmor och nålar. Det är knappt så diadem och hårband hjälper på det, särskilt inte om håret är sådär härligt mjukt som man helst vill ha det.

Tacka vet jag långt hår, som gärna rullar ihop sig till en liten boll och håller sig så hela dagen. Eller tofsar och flätor. Det gjorde aldrig det korta håret, som hellre for runt i luften och blev tovigt redan till lunchtid. Isch.

(Jobbar som en galning med projektet, idag ska ett delmål bli klart.)

(Angående låtens text, så finns det teorier om att blommorna som räknas upp skulle vara ingredienser i ett recept för abort, men det säger botaniker att det är det inte.)

Projekt på hjärnan

Vet inte hur många växter jag har skrivit om vid det här laget, men de snurrar runt värre än en karusell i huvudet. Röd rudbeckia, strålrudbeckia, toppfrossört, taklök, Judas Silverpenning, mattram, jordgalla, gullgentiana, höstgentiana...här snurrar det ska ni veta.

På tal om att veta, visste ni att växten Mose Brinnande Buske heter så eftersom den utsöndrar eteriska oljor (den luktar lite citron) som faktiskt kan antändas när det är soligt? Ska ha det i åtanke nästa gång jag lukar i land fem...det lär bli en molnig dag. Då blommar nattljusen också. Det gör de bara vid skymning och molnigt väder.

Soundtrack

förstod ni att man skulle klicka på bilden där det står 'Soundtrack' för att höra låten? Testa med denna!

Vet ni, det har regnat här också

Hela dagen har det regnat, nästan. För en timme sen klarnade det upp. Imorgon ser lite bättre ut, tack och lov. Det har förvisso varit ganska fint med regn, men att paddla kajak i regn är ingen höjdare. Och paddla kajak är precis vad vi ska göra imorgon.

Klicka på bilden

Dagens flickr

desktop, a photo by 76spread on Flickr.

klicka på bilden för länk.

Världens mjukaste

(Innan du börjar läsa ska du sätta igång den här låten, för att få den perfekta stämningen.)

För några år sen köpte jag ett billigt påslakan i oblekt bomull, mest för att det var oblekt och billigt. Vad jag inte visste då, som jag vet nu, är att jag köpte världens mjukaste täcke. Jag skämtar inte, det här täcket är som ett täcke som blivit tvättat 5000 gånger, mjukt så in i jag vet inte vad. Så sjukt mjukt.

Tyvärr köpte jag bara ett, vilket jag ångrar djupt. Nu säljs de inte längre och oj vad jag önskar att jag hade två. Hade passat fint sen när man tänkte skaffa dubbelsäng.

De som tvivlar på mitt täckes mjukhet är varmt välkomna till rum 10 för att kontrollera mjukheten!

som fanken

Japp, nu är vi tillbaka på den skånska slätten igen. Jag kan berätta för alla som sitter kvar i den Småländska försommarskogen att här har de knoppar på rapsen och syrenbersåer i full blom. Fint som fanken.

Måste dock erkänna, att efter att ha bott mitt på slätten i ett tag nu så längtar man allt mer hem till skogarna. Spelar ingen roll att solen går upp tidigare här eller att blåregnet redan blommar, här finns inga insjöar som ryker om morgonen. Inte heller finns här några insjöar, som sjunger om vintern. Nepp.

Däremot finns här fasanjävlar och för en kvart sen såg jag en utanför fönstret, som jag stängde fort som fanken.