Fy fan för dem.

Någonstans i Sverige vaknade det en ganska ledsen människa idag. Han heter Håkan.

Håkan är som de flesta andra människorna i Sverige, han försöker spara slantar genom att krypa genom hål i lagar och regler, han uttrycker sina känslor även om det går lite väl fort ibland och han kan, av förståeliga skäl, inte ha koll på varenda liten regel som har upprättats sedan år 1750. Håkan är alltså en ganska vanlig människa. Det enda som skiljer Håkan från ganska många andra i Sverige är att han var partiordförande för Socialdemokraterna så sent som i fredags. Nu har han avgått och det är han, av förtsåeliga skäl, väldigt ledsen för.

Några som däremot inte är ledsna är Sveriges samlade journalistkår. De sover antagligen fortfarande ruset av sig efter att i champagne ha skålat sin seger; ännu en gång har de lyckats knäcka en människa totalt! För det är precis vad de var ute efter.

Den häxjakt som har bedrivits på Håkan Juholt ska inte förväxlas med ärlig, grävande och skicklig journalistik. Den är gjord av storykåta besserwissrar som någonstans i sitt förflutna gått en kvällskurs i att skriva, en kurs där man inte en gång tog upp ord som respekt, medkänsla och förståelse. På samma kurs gick de som gjorde Sanningen om Sommerlath som handlade om Drottning Silvias pappas eventuella nazistiska bakgrund och där gick också alla de som glatt kastar skit på svenska kändisar endast i hopp om att få till nästa stora scoop.

Fy fan för er. Fy fan för att vårt rättsväsende idag heter massmedia istället för domstol där självutnämnda journaliståklagare, krönikörjuryer och rubriksättardomare dömer med lösa rykten och suddiga bilder som bevis. Fy fan för er, fy fan för er yrkesstolthet. Den räcker inte längre än till årsmötet för Klubben för Inbördes Beundran.

Någonstans i Sverige vaknade en ganska ledsen människa idag. Han heter Håkan. Han var en människa som gjorde sitt jobb, tyvärr var det några idioter som trodde att de gjorde sitt jobb som förstörde hans liv. Fy fan för dem, fy fan.