Husjakten

I juli 2012 flyttade vi in på Ekelund i Osaby, ungefär en månad efter att vi tagit studenten. Vi hade fått nycklarna tidigare, men eftersom vi fortfarande gick i skolan (och dessutom väntade på att sängen skulle komma, leveranstiden blev lång) flyttade vi in mitt i sommaren. Alldeles underbart! Vårt allra första, allra egna, hem. Vi hade samlat på oss prylar under senaste året, framför allt vid jul, födelsedagar och student, som visade sig vara guldgruvor när det kom till dyra köksprylar och presentkort på exklusiva husgerådsbutiker.

Allt som vi hade samlat på våra respektive barndomsrum skulle nu samsas på ett enda ställe.

Tack och lov för våra familjer och alla vänner som ställde upp och hjälpte till!

Vi hade redan i flera år varit inne på att köpa en liten gård på landet, och det här skulle bara vara en mellanstation medan vi sparade ihop lite pengar. I augusti 2013, lite mer än ett år efter inflyttningen på Ekelund, gifte vi oss och önskade oss trädgårdsväxter i present. Ojojoj! Vi fick äppelträd, vinbärsbuskar, blåbär, hallon, björnbär, rosor, rhododendron, kärleksört mfl. Vi planterade dem i trädgården i deras originalkrukor, så att de skulle bli lätta att flytta den dag då vi skulle flytta.

Våra fina bröllopspresenter, ett hav av grönska.

Ja, det var ju himla smidigt att plantera så. Om det nu var så att vi faktiskt kom oss för att flytta så som vi, eller åtminstone jag, hade tänkt. Våren som kom, för ungefär ett år sedan, började vi kolla på hus. Vi har varit i Valeryd, i Vederslöv, i Jät, i Aplaryd, i Skäggalösa och i Stenslanda. I huset där det hade brunnit i köket, huset som inte var färdigt, huset där förra ägaren hade hängt sig. Oavsett om det vi kollat på varit intressant eller inte, så har jag gång på gång fått kalla fötter. Längtat hem till den enkla tillvaron som hyresgäst, där alla fel kan skyllas på ägaren och inga lån ska betalas varje månad. En fri tillvaro. Men det håller ju inte i längden.

Kanske, kanske blir det här sista sommaren bland hagarna på Ekelund. Kluvet!

Idag fick vi besked om att ett hus som vi har gått och väntat på sedan oktober, ska komma ut till försäljning om ungefär en månad. Den här gången har jag verkligen hunnit känna efter, hunnit sukta efter tapeter som jag vill ha, växthus som jag vill bygga, djuren som skulle kunna bo i den där ladugården. Nu är det ju inte på något sätt säkert att det skulle bli just det här huset, mycket kan ju hända på vägen, men för första gången längtar jag verkligen. Den här gången ska jag inte sätta mig i bilen och känna ångest, nej, imorgon ska jag ringa banken och ta tag i det här med lånelöften och annat bankligt som bör ordnas upp inför eventuellt husköp.Som ett första ordentligt steg i rätt riktning på den här husjakten.