Tvärtemot

Nu är det bara några dagar kvar tills vi får tillträde till Tävelsås Björkholmen 5 och det ska bli så roligt! Jag ser framför mig hur vi sätter nyckeln i dörren och går in i vårt hus. Vårt alldeles egna hus, som vi gör vad vi vill med. Och det är ju inte bara ett hus, det är en hel gård med ladugård, uthus, sågverk, skog och beten. Jättestort!

Egentligen borde vi nog vara lite nervösa. Det är mycket nytt, men en del har vi redan klarat av. Att gå till banken och ordna med lån (idag ska vi lägga upp sista planen för hur lånet ska delas upp), budgivning, besiktning, skriva kontrakt, försäkringar. Det är en hel del som måste vara klart innan tillträdet, men också mycket som vi kan ta efter hand. Skogsbruksplanen till exempel, som jag inte förstår särskilt mycket av. Det är tur att vi har så många runtomkring oss som gärna ställer upp och visar hur det funkar.

Nej, vi är faktiskt inte alls särskilt nervösa. Jag känner mig alldeles lugn, för det här känns så rätt. Vi grejar det här. Vi har velat det här så länge, i så många år och nu äntligen kan vi påbörja den delen av livet. Som vi har längtat och väntat och hoppats. 

Alla runtomkring oss har dock inte varit odelat positiva till det här gårdsköpet, såklart. Det vore konstigt om alla tyckte samma sak. Det som förbryllar mig mest är att så gott som alla tycker att gården i sig är bra på alla sätt men att vi inte borde köpa gård - för vi är ju så unga. Vi borde istället resa jorden runt, volontärarbeta, ta studielån och studera i många år, eller ännu bättre, "leva livet" och supa upp alla pengar vi har sparat ihop. På något sätt lyckas vi göra omgivningen besvikna genom att vara tvärtemot och inte leva upp till förväntningarna om hur unga människor ska vilja leva. Vi har gift oss, skaffat fasta jobb och nu dessutom gått och köpt en gård. Så fasansfullt vuxet och opassande för ett par i vår ålder.

De orden fastnar. De gör mer ont än vad det kanske egentligen är tänkt, att få höra att man är tvärtemot. Att man inte får stöd och stöttning när man vill följa sina drömmar. Det gör mig ledsen och arg; att vi har sparat, planerat och funderat i massor för att kunna ta det här steget och investera i något som vi tycker är ett klokt beslut och så kommer någon och säger att vi inte borde göra det bara för att vi är så unga. Det är inte lätt att göra rätt, när man gör tvärtemot vad andra gör. 

Nu är det i alla fall så att om några dagar går vi mot strömmen och flyttar ändå in på Tävelsås Björkholmen 5, och de som motsatt sig det får finna sig i vårt beslut. Och de som har stöttat oss och glatt sig med att det blev såhär; vi är er evigt tacksamma. Varje hejarop har varit guld värt.