Jag är så innerligt trött på de vida slättmarkerna. På åkerns vajande säd, på blommande rapsfält. Trött på att se flera mil åt alla väderstreck, trött på ett landskap där vinden ständigt blåser. Inte heller längtar jag till den plats i världen där solen skiner hela dagarna och värmer både hav och öken. Nej, jag längtar bestämt hem. Till björkskog och granskog. Till backar, kullar och berg som går upp i dager, som det så fint heter. Till kalhyggen och mossar, till sly och sten. Jag längtar till leriga grusvägar och dyiga diken.
Jag längtar till den plats som kanske heter något så fint som Tegnaby, Skäggalösa eller Kråkemåla. Det måste vara den ultimata formen utav shabby shic att få sin post adresserad till en plats som heter så, bondromantik som får inredningsdesigners världen över att se i kors och dregla.
Röda knutar, kalla vintrar. Lingonris, blåbärsris. Stenmurar, stenåkrar. Jag längtar inte bort, jag längtar hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar