Fredagar är fina dagar, en av de få dagar som har förmånen att vara både slutet och början på något. Slut på jobb, slut på skola, på dagis, på vardagspusslande och träningsskjutsande, slut på dagsljus som knappt finns till. De är början på sovmornar och långfrukostar, på utflykter och besök, början på mjukiskläder, festkläder eller kanske inga kläder alls. Välj själv!
Fina är de i alla fall. Det händer något på natten från torsdagen, det är som om fredagen reser sig som en sprakande och glittrande hägring ur torsdagens och resten av veckans kvalmiga damm. Likt fågel Fenix. När vi vaknar har luften en helt annan känsla, hela världen andas annorlunda än igår. Just här där jag bor nu känns det extra tydligt. Väskor som packas, ögon som glittrar. Tjo och tjim, vi har stönat och stånkat oss igenom måndag, tisdag, onsdag och torsdag men på fredag vilar här inga ledsamheter. Vi ska hem, vi ska bort, vi ska vila, vi ska jobba, vi ska festa, vi ska resa, vi ska se film två dagar i sträck. Ögonglitter ögonglitter.
Det blir så tydligt ibland. Man hajar till; ett skratt som har en annan klang. En lättare känsla. Ett fredagsskratt! Fredagar är carpe diem-dagar, som de mörka Pollybitarna (eftersom de ljusa är helt värdelösa och smaklösa) i skålen. Man vill fånga dem och det påminner mig om att fredagar, trots allt glitter och sprakande, är precis lika fina som de andra. De andra dagarna alltså, inte Pollybitarna (för de är oavsett helt värdelösa och smaklösa). Och kanske är det fel att säga att fredag är lika fin som de andra, det är ju de andra som är lika fina som fredag. De kan också glittra ibland. Det finns folk som är glada på måndagar. Det finns till och med de som festar på onsdagar.
Nej, fredagen har egentligen bara ett privilegium som dag. Fredag är slut; fredag är början.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar