Hur ska vi göra för att gå plus?

Det pratas otroligt mycket om hur vi ska sänka vår klimatpåverkan, men det uttrycket saknar en parameter. Vi måste prata om hur vi kan sänka vår negativa klimatpåverkan, och öka vår positiva påverkan.

Ett varnande finger höjs förstås direkt; många ogenomtänkta planer har satts i verket i ren välvilja. I grund och botten var det aldrig meningen att övergöda våra åkermarker eller tillverka hundratals ton med livsfarligt kärnkraftsavfall, meningen var att ge naturen en liten skjuts eller rent av avlasta den. Så gick det med det. Inte så genomtänkt, men vi har väl kommit längre än så? Idag när vi har så otroligt mycket kunskap även hos gemene man och dessutom helt klart ligger på minussidan vad gäller åtgärder för att rädda vår planet, torde det vara okej att ha som mål att inte bara stå på noll - utan till och med gå lite plus när det gäller klimatpåverkan.

Så vad gör man, rent konkret? Vad kan jag som vanlig människa göra för att inte bara minska min negativa klimatpåverkan, utan till och med gå plus? Hur ska man tänka? Jag tänker ungefär i de här banorna:

Situation: jag har 1000 kvm gräsmatta.
Negativ klimatpåverkan: jag kör runt en bensindriven åkgräsklippare några timmar i veckan.
"Neutral" klimatpåverkan: jag köper en eldriven robotgräsklippare, som laddas med el från vind, vatten eller sol.
Positiv klimatpåverkan: jag sparar en bit av gräsmattan som jag låter växa fritt. Där insekter, bin, humlor, fåglar och kanske rent av hotade ängsblommor får vara.

En kanske grovt förenklad situation, men ett exempel på hur man kan tänka. En annan mindre dyr och omständig situation, skulle kunna vara denna:

Situation: jag ska koka potatis till kvällens middag.
Negativ klimatpåverkan: jag tar vatten direkt från kranen ner i grytan, och kokar upp det utan lock.
"Neutral" klimatpåverkan: jag kokar först upp vatten i en vattenkokare och häller sedan över det i grytan, som jag har lock på.
Positiv klimatpåverkan: efteråt låter jag vattnet svalna, och häller det på mina krukväxter (förutsatt att det är osaltat!). Växterna får näringen som potatisen har släppt, och jag sparar lite vatten som annars skulle ha färdats hela den långa och krokiga vägen genom reningsverket innan det var brukbart igen.

Det här kan låta som jättelöjliga åtgärder, men många bäckar små och jag vill påvisa att det varken behöver ta en massa tid, kosta en massa pengar eller kräver år av studier för att vara med och rädda världen. Även små steg i rätt riktning tar en framåt på resan. Själv försöker jag övertala mannen att spara en bit äng här hemma, vi får se om det går vägen. Håll tummarna!