Jag tänker ibland på att de intressen jag hade som barn, har jag burit med mig genom livet och faktiskt haft stor användning för som vuxen, på mitt arbete. Nu har jag inga barn själv, men av diverse artiklar, debattsidor och diskussioner på sociala medier så förstår jag att många föräldrar oroar sig över sina barns intressen. Att de bara sitter med sina telefoner, att de spelar för mycket dataspel, eller att de inte gör något alls på fritiden. Vem har rätt att bestämma vad som är ett kvalificerat intresse för barn?
Som barn hade jag flera intressen, men de var inte särskilt storstilade. Ett intresse var att rita. Jag varken var eller är någon stor konstnärlig talang, detta trots att jag hade kunnat fylla en mindre matvarubutik med teckningar från mina tidiga år i livet. Däremot tjatade jag mig till en riktigt bra kamera under högstadietiden, och fotograferandet har förvisso aldrig varit min huvudinkomst men däremot ett fantastiskt bra redskap för den verksamhet som vi bedriver. Bra bilder säljer, och jag är evigt tacksam över att intresset för bild följde med mig upp i vuxen ålder.
Ett annat intresse var pyssel. Jag var fullkomligt besatt av pärlor, piprensare och flörtkulor. Många timmar ägnade jag åt att limma ihop dessa och pynta dem med snillrika detaljer såsom rörliga ögon, paljetter och tygbitar. Ojoj så många alster som skapades. Dessvärre med ett barns charmiga öga för färg och form, så det är knappast något som kommer att säljas för miljonbelopp. Intresset för att pilla med detaljer hängde med upp i åren, och idag sitter jag i Photoshop och knåpar ihop annonser, flygblad mm. Sådant som reklambyråer tar multumbetalt för, men som vårt lilla företag faktiskt kan göra på egen hand.
Så var detta två kvalificerade intressen med fantastiska framtidsutsikter, att rita huvudfotingar och limma ihop flörtkulor? Med facit i hand ja absolut, men där och då var det bara ett barns tidsfördriv. Små ganska larviga intressen, men som med tiden växte upp tillsammans med mig och idag både spar pengar och drar in pengar. Värt att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar