onsdag 23 september 2009

Insändaren nr. 2

Vi har som uppgift i svenskan att skriva en insändare (utna att publicera den) och få den bedömd. Jag la ut den förra på bloggen, och nu kommer nästa version:

Regeringen har bestämt sig för att satsa 300 miljoner kronor extra på energieffektiviseringen 2010. Pengarna ska gå både till kommuner och landsting, och småföretag. Maud Olofsson säger till Ekot att " ineffektiv energianvändning ofta handlar om kunskapsbrist."
Men jag undrar, vem är det egentligen som lider av kunskapsbrist?

Under tiden fortsätter regeringen sin luddiga kärnkraftspolitik.
Kärnkraft kan inte ses som effektiv energianvändning, av flera anledningar. Dels därför att det utvinns ur uran, som precis som kol och olja är en ändlig resurs, och dels därför att det har en mycket mörk baksida;det radioaktiva avfallet. Som vi knappt vet hur vi ska kunna skydda oss ifrån. Dessutom är det dyrt, tänk om alla pengarna som går till att bygga, restaurera, hålla igång och inte minst forska om kärnkraft, istället hade använts till att utveckla och installera solceller runt om på Sveriges många hustak.
Ofarligt, oförargligt och oändligt.
Det finns förstås de som hävdar det motsatta, och alla dem skulle jag vilja fråga:
du kanske hellre vill ha ett kärnkraftsverk på taket?

Jag tycker att regeringen borde lägga krut och extra pengar på forskning om förnybara energikällor istället för att lägga ansvaret på kommuner, landsting och småföretagare.
Deras makt är begränsad. Dessutom gör sig de där 300 miljonerna bättre på ett och samma ställe än utspritt på tusentals platser, där de lätt hamnar i något undanskymt hörn av budgeten och prioriteras bort.
För vem är det, egentligen, som lider av kunskapsbrist?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar