torsdag 17 september 2009

Snart är det val, upp till bevis!

Aftonbladet har haft en miniartikelserie om vad väljarna vill att deras partier ska göra. Jag känner mig väldigt kluven och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på, rött eller blått! Mest logiskt kanske vore grönt...men då måste de göra sig fria från Socialdemokraterna och (framför allt) vänstern först.

Det som tilltalar mig (och alltid har gjort) är de blågrönas skolpolitik. Den är överlägsen de rödgrönas (som jag är uppvuxen med) och jag tycker verkligen om Jan Björklund. Han har tagit plats och genomfört flera drastiska och välbehövliga förändringar under sin tid som skolminister, inte minst vad det gäller betygsstegen. Skolan har blivit politik.
Med tanke på de rödgrönas inställning till friskolor och min egen grundskoletid, ser jag det som ett stort nederlag på den fronten ifall de vinner.

Å andra sidan har de blågröna totalt misslyckats med bostadsbristen, särskilt bland unga! Dessutom har de inte ens gått ut med något uttalande om det inför nästa val, bad bad bad.

De rödgröna väljarna vill att deras partier ska bli tydligare med vad de vill, men jag tycker även att de blågröna borde lägga alla korten på borden.
Det räcker inte med visioner, vi vill ha konkreta förslag.

3 kommentarer:

  1. Jag har svårt för just Björklund. Tycker att hans skolpolitik är väldigt snäv och "glömmer" att alla barn och områden inte faller inom normen för den svenska medelklassen.

    SvaraRadera
  2. Oj, jag tycker nästan tvärtom. Dels betygstegen, som gör det lättare att få en rätt individuell bedömning, och sedan deras förslag på hur gymnasieprogrammen ska utformas med praktiska och teoretiska linjer åtskillda. Båda förslagen bygger på att elever inte är lika varandra, till skillnad från socialdemokraternas nästan löjliga ideal om att alla är lika.

    SvaraRadera
  3. Det är hans vision av en "ordning och reda" skola jag har svårt för. Jag vill också ha ordning och reda i skolan, men inte med hjälp av dicsiplinära metoder. Om elever inte funkar i skolan har det alltid en bakomliggande orsak som man inte löser med "tuffare tag". Skolans verklighet är inte en isloerad del av samhället utan en konsekvens utav det. Där tycker jag att Björklund blundar! Praktiska gymnasielinjer har jag dock inget emot!

    SvaraRadera