Hägg

På andra sidan byn där jag är uppvuxen, i Rinkaby, kan jag inte minnas att det finns så värst mycket hägg. Jag vet inte om det faktiskt är så eller om jag bara har missat det helt enkelt, men innan vi flyttade till Osaby så visste jag knappt vad hägg var. Mellan hägg och syren var för mig ett ganska diffust begrepp som jag aldrig riktigt visste när det inträffade, eftersom jag inte var med på banan förrän syrenen blommade. Too late liksom.

Men nu är jag med! Både i Osaby där vi bodde innan och på Björkholmen där vi bor nu så finns det massor av hägg, och vi har en helt enorm buske i nordvästra hörnet av trädgården, precis där trädgård, hage och landsväg möts. Den är obeskrivligt vacker just nu och doftar dessutom ljuvligt.

Bärbuskar på tillväxt

Jag och mina vinbärsbuskar...vi har ett särskilt band. Nu har de små sticklingarna slagit ut, och de flesta har klarat både den extremt kalla och snöiga aprilavslutningen och majs plötsligt så varma och torra början. En del har slagits ut, men jag låter det vara. Jag vill ha starka och fina plantor, så de som inte klarat sig så bra lägger jag ingen extra energi på. Djungelns lag råder i de här lådorna, och än så länge klarar de sig väldigt bra på egen hand. Jag anar dock att det snart kan bli aktuellt med lite omplantering...

Sommarvibbar

Och hux flux så var det sommar i luften! Ljuvligt ljusa mornar, lunch i gassande sol och nästan sommarljumma kvällar. Helt underbart. Såhär såg det ut i min kompis Linas trädgård härom kvällen.

Den ständige följeslagaren

De första månaderna gick katten knappt utanför dörr. Inte så konstigt kanske eftersom han flyttade hem till oss 2 januari, då det bitvis kunde bli nätter med -22 grader. Vargavinter, verkligen.

Nu är det andra bullar däremot! Vår lurvige lille kamrat är ute för jämnan, och allra helst när vi är utomhus. Han följer oss överallt, både i trädgården och i markerna. Alltid tio meter bakom, även om han vid enstaka tillfällen rusar förbi i full kareta och kastar sig upp i ett träd...

Och oj vad vi tycker om honom!

Kor inpå knuten

Vi har blivit med kor! Fast de är inte våra, de hör egentligen till en gård i andra änden av byn. De är bara till låns, för att beta våra hagmarker tills vi har bestämt oss för hur vi ska göra. Sex stycken kvigor som ska kalva om sisådär sex, sju månader. Lite blyga och samtidigt nyfikna, det blir säkert en fin vänskap innan sommaren är slut. Såhär ser de ut:

En mjuk liten katt

Frystankar

Mina föräldrar har ett kylskåp som är klätt med rostfri stål. Det betyder att man inte kan sätta magneter på det, och jag har således vuxit upp med ett kylskåp (och en frys) helt fri från lappar och fotografier. Som vuxen har jag tagit igen det big time. Vårt kylskåp är översållat med fotografier, julkort, gulliga lappar och visitkort. Frysen däremot har vi försökt hålla ren. Nästan. Där hänger några lappar med tankar, som jag vill att vi ska ha med oss i vardagen. 

Den här lappen är gammal, jag skrev den efter att ha deltagit i en internationell miljökonferens som sextonåring. Dock minst lika aktuell idag, och för mig handlar det om att faktiskt göra och inte bara prata eller tänka. Det är så lätt att scrolla förbi ett upprörande inlägg på Facebook, och sedan inte göra mer än så för att förbättra världen. När det krävs så lite!

Den här lappen handlar om konsumtion, hur och varför vi konsumerar. Förlagan figurerade i olika Facebookgrupper runt jul och då föreställde bilden en julgran, men jag ville ha en mer "åretruntanpassad" variant för frysen. 

Den sista lappen är en ny tankenöt. Vad menas egentligen? Vad är levnadsstandard kontra livskvalité? Vad är meningen med det?

För mig handlar det om att ett enklare leverne - i syfte att spara pengar, skapa mer tid eller värna om miljön, inte måste innebära en sämre livskvalité. Tvärtom, livet kanske blir ännu bättre! Om vi till exempel väljer att äta vegetarisk mat (i syfte att spara pengar och vara snälla mot naturen) så måste det inte betyda att vi äter sämre eller äckligare mat. Men vi kanske måste göra på ett annat sätt än när vi lagar vanlig husmanskost, för med samma metoder och kryddningar så kanske kikärtsbiffarna blir en slags uppoffring och inte en kulinarisk upplevelse, som de hade kunnat bli om vi gjort annorlunda. Sänkt levnadsstandard kan innebära höjd livskvalité - om vi bara kommer på hur. Något som jag går runt och fnular på ganska mycket, vrider och vänder på. 

Även om vi såklart inte står och läser på de här lapparna varje dag, så finns budskapen där i bakhuvudet. Nästan lite läskigt, men i de här fallen är det ju positiva tankar som vi bär med oss. 

Hur ska vi göra för att gå plus?

Det pratas otroligt mycket om hur vi ska sänka vår klimatpåverkan, men det uttrycket saknar en parameter. Vi måste prata om hur vi kan sänka vår negativa klimatpåverkan, och öka vår positiva påverkan.

Ett varnande finger höjs förstås direkt; många ogenomtänkta planer har satts i verket i ren välvilja. I grund och botten var det aldrig meningen att övergöda våra åkermarker eller tillverka hundratals ton med livsfarligt kärnkraftsavfall, meningen var att ge naturen en liten skjuts eller rent av avlasta den. Så gick det med det. Inte så genomtänkt, men vi har väl kommit längre än så? Idag när vi har så otroligt mycket kunskap även hos gemene man och dessutom helt klart ligger på minussidan vad gäller åtgärder för att rädda vår planet, torde det vara okej att ha som mål att inte bara stå på noll - utan till och med gå lite plus när det gäller klimatpåverkan.

Så vad gör man, rent konkret? Vad kan jag som vanlig människa göra för att inte bara minska min negativa klimatpåverkan, utan till och med gå plus? Hur ska man tänka? Jag tänker ungefär i de här banorna:

Situation: jag har 1000 kvm gräsmatta.
Negativ klimatpåverkan: jag kör runt en bensindriven åkgräsklippare några timmar i veckan.
"Neutral" klimatpåverkan: jag köper en eldriven robotgräsklippare, som laddas med el från vind, vatten eller sol.
Positiv klimatpåverkan: jag sparar en bit av gräsmattan som jag låter växa fritt. Där insekter, bin, humlor, fåglar och kanske rent av hotade ängsblommor får vara.

En kanske grovt förenklad situation, men ett exempel på hur man kan tänka. En annan mindre dyr och omständig situation, skulle kunna vara denna:

Situation: jag ska koka potatis till kvällens middag.
Negativ klimatpåverkan: jag tar vatten direkt från kranen ner i grytan, och kokar upp det utan lock.
"Neutral" klimatpåverkan: jag kokar först upp vatten i en vattenkokare och häller sedan över det i grytan, som jag har lock på.
Positiv klimatpåverkan: efteråt låter jag vattnet svalna, och häller det på mina krukväxter (förutsatt att det är osaltat!). Växterna får näringen som potatisen har släppt, och jag sparar lite vatten som annars skulle ha färdats hela den långa och krokiga vägen genom reningsverket innan det var brukbart igen.

Det här kan låta som jättelöjliga åtgärder, men många bäckar små och jag vill påvisa att det varken behöver ta en massa tid, kosta en massa pengar eller kräver år av studier för att vara med och rädda världen. Även små steg i rätt riktning tar en framåt på resan. Själv försöker jag övertala mannen att spara en bit äng här hemma, vi får se om det går vägen. Håll tummarna!

Små intressen växer upp

Jag tänker ibland på att de intressen jag hade som barn, har jag burit med mig genom livet och faktiskt haft stor användning för som vuxen, på mitt arbete. Nu har jag inga barn själv, men av diverse artiklar, debattsidor och diskussioner på sociala medier så förstår jag att många föräldrar oroar sig över sina barns intressen. Att de bara sitter med sina telefoner, att de spelar för mycket dataspel, eller att de inte gör något alls på fritiden. Vem har rätt att bestämma vad som är ett kvalificerat intresse för barn?

Som barn hade jag flera intressen, men de var inte särskilt storstilade. Ett intresse var att rita. Jag varken var eller är någon stor konstnärlig talang, detta trots att jag hade kunnat fylla en mindre matvarubutik med teckningar från mina tidiga år i livet. Däremot tjatade jag mig till en riktigt bra kamera under högstadietiden, och fotograferandet har förvisso aldrig varit min huvudinkomst men däremot ett fantastiskt bra redskap för den verksamhet som vi bedriver. Bra bilder säljer, och jag är evigt tacksam över att intresset för bild följde med mig upp i vuxen ålder.

Ett annat intresse var pyssel. Jag var fullkomligt besatt av pärlor, piprensare och flörtkulor. Många timmar ägnade jag åt att limma ihop dessa och pynta dem med snillrika detaljer såsom rörliga ögon, paljetter och tygbitar. Ojoj så många alster som skapades. Dessvärre med ett barns charmiga öga för färg och form, så det är knappast något som kommer att säljas för miljonbelopp. Intresset för att pilla med detaljer hängde med upp i åren, och idag sitter jag i Photoshop och knåpar ihop annonser, flygblad mm. Sådant som reklambyråer tar multumbetalt för, men som vårt lilla företag faktiskt kan göra på egen hand.

Så var detta två kvalificerade intressen med fantastiska framtidsutsikter, att rita huvudfotingar och limma ihop flörtkulor? Med facit i hand ja absolut, men där och då var det bara ett barns tidsfördriv. Små ganska larviga intressen, men som med tiden växte upp tillsammans med mig och idag både spar pengar och drar in pengar. Värt att tänka på.

Du har redan ett nätverk – att få upp ögonen för det

Som nystartad företagare så får man väldigt ofta tipset att nätverka, men det är något som får många människor att rysa av obehag. Nätverkande förknippas med tillställningar där man förväntas mingla runt och småprata med helt okända människor, och gärna presentera sitt företag på ett kort och koncist sätt (begreppet "hisspresentation" förekommer ofta i de här sammanhangen). Superläskigt. Men tänk på att när du startar ditt företag har du faktiskt redan ett nätverk!

Alla som du känner och som känner igen dig när de möter dig, de är dina kontakter. Det är ganska många. Dina föräldrar, morföräldrar, syskon, kusiner, sysslingar, gamla skolkamrater, grannar, fd grannar, arbetskamrater, barnens kompisars föräldrar, din frisör och så vidare i nästan all oändlighet. Men har du lika bra kontakt med alla, och vet alla var du arbetar med?

Ett enkelt sätt att hålla bra kontakt med sina kontakter är sociala medier (hur sjutton lyckades man förr?). Facebook och Instagram är toppen, för de är helt enkelt vanligast. Som en virtuell fikarast med alla man känner!  Till att börja med, våga skicka vänförfrågningar. Många människor vågar inte skicka vänförfrågningar, men å andra sidan blir man superglad när man får en. Sitt inte och fundera på vilka av de föreslagna vännerna som är tänkbara kunder, för det funkar inte riktigt så. De kanske aldrig kommer att köpa dina produkter eller tjänster, men däremot kanske någon av deras kontakter kommer att göra det. Låter det krångligt? Här är två verkliga exempel (namnen är påhittade men historierna verkliga):

• Rania är mamma till Mira som hade sin ponny inackorderad på mina föräldrars gård fram till 2011. Vi är vänner på Facebook, och stöter på varandra ibland i affären. Hon skulle ha en liten sammankomst med sina kollegor hemma, och hade via min Facebook sett att UF-företagaren som jag är rådgivare åt säljer ett slags tilltugg. Så hon frågade mig ifall de var bra, jag sa ja, och det blev affär. På så sätt var jag en bra kontakt för min UF-företagare fast jag inte köpte något själv.

• Sara är min mammas bästa vän från skoltiden (70tal/80tal). Vi är vänner på Facebook, men ses sällan i verkliga livet. Inför hennes mammas begravning hörde hon av sig till mig eftersom hon sett att jag rekommenderade en florist. Jag intygade att hon var duktig på sitt jobb, och det blev affär. På så sätt var jag en bra kontakt för den här floristen fast jag inte köpte något själv.

Ska man då använda sin privata Facebook eller Instagram som en reklampelare för sitt företag? Eller för andras? Nej, det ska man inte. Dina Facebookvänner kommer att tröttna om du bara delar företagsinlägg. Däremot är det ju så att oavsett sammanhang, så är man som egenföretagare alltid ansiktet utåt för sin verksamhet. Jag kan tycka att en bra och tydlig profilbild, ett vårdat språk och kanske inte allt för mycket gnäll är en bra bas. Vill man ta det steget längre utan att behöva dela för mycket av sitt privatliv, så är det en god idé att ta sig tid att gilla och kommentera andras inlägg, kanske dela artiklar som man tycker är tänkvärda eller fotografier som man tycker är fina. Och såklart – att då och då dela inlägg från sin företagssida. För det är bra att göra det ibland!

Summa summarum: du behöver inte springa på stela mingelpartys om du inte vill, du har faktiskt ett nätverk ändå. Få upp ögonen för det, se bara till att vårda det, så har du kommit en bra bit på vägen. Lycka till!

Tea party!

Här kommer en bildbomb från förra helgens tea party!