Småland. Jag vet precis vilka bilder man får i huvudet av det ordet. Röda små stugor, mjukt inbäddade i metertjock snö och med rök bolmandes från skorstenarna. Eller en somrig, blomstrande äng omgärdad av en väderpinad gärdsgård. Småland är allt det här för mig också, men egentligen är det nog den här tiden, med dess väder och färger, som är mest småländsk för mig.
Vårvintern. Den gråa, kalla, blöta årstiden mellan pinande vinter och knoppig vår. Den sätter tålamodet på prov, för nu längtar både kropp och sinne efter solens varma strålar! Så är Småland, åtminstone får smålänningen. Ett kargt, kallt och prövande landskap. På sina håll blött och sumpigt, på åter andra hårt och överröst med den så många gånger förbannade stenen som i hundratals år har fått människor att kröka rygg och hungra. Härda ut, vänta, hoppas. Månne det komma en vår snart.
Så är Småland, egentligen. Trägen vinner - snart kan vi vandra på en somrig, blomstrande äng igen! Det är bara att härda ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar