Snart så!

Då till lärkans rymdrevelj

skall hon komma, våren,

smyga hasselfrans och sälg

utmed lövängssnåren,

sålla tussilagostänk

utmed väg och diken

och små blåa sippors blänk

in i skogens riken.

Ur Pelle Nävers dikt Vårmånad

Ja, snart så är våren verkligen här. Jag fasar alltid lite, konstigt nog, men det beror på att våren är ett så tydligt tecken på hur fort tiden går. Den långa vintern som vi hade framför oss med alla mörka nätter och kalla mornar, den är plötsligt puts väck. Klar och avslutad för den här gången, och våren, den ljuvliga våren, den försvinner ännu fortare. Den smyger sig på och kastar oss sedan rakt in i sommarens överdådiga prakt. 

Men än är det vinter; det är bara inomhus, som våren har börjat smyga sig på...

Hägg, precis innan knoppsprickning

Vinbären som har blivit en riktig följetong i våra liv. Nu med både blommor och rötter!

Forsythia, först av vårens efterlängtade solstrålar och så tacksam att ta in i vas.

Och så några födelsedagsblommor blandat med allahjärtansdagblommor, inte lika skira som de andra vårtörstande kvistarna men ett litet färgfyrverkeri som kontrast till den grå utsidan.


Den nygjorda spellistan som spelas i bakgrunden så fort solen ämnar ta sig upp över kanten...

Frysta skatter

I källaren står vår extrafrys. Dess föregångare var en glassbox från GB Gräddglass, som vi i all hast fick låna av mina föräldrar när våra första grisar skulle slaktas i december för två år sedan. Inför den senaste slakten hade vi bestämt oss för att köpa en egen frysbox, som skulle passa vårt behov bättre (glassboxar är bäst för glass) och som var mer energisnål. Den här boxen har energiklass A++, är tyst och var precis så liten att vi fick ner den för källartrappan. Men viktigast av allt; den är ändå så pass stor att den rymmer en hel gris. Och lite till!

För det blir mycket kött av en gris. Ganska exakt 68 kg fick vi hem i form av skinkstekar, färs (12 kg!), revben, lägg, karré med mera. Eftersom få av bitarna är geometriskt jämna tar de mycket plats. Vi köpte en vacuumpackare som var guld värd när köttet skulle paketeras! Att frysa luft är varken kul eller särskilt ekonomiskt. 

Nu är frysboxen vår lilla skattkammare. En eller två gånger i veckan vittjar vi den inför kvällens middag, och våra köttinköp i affären har minskat drastiskt. Det känns bra, för vi vet att våra frysta skatter har haft ett bra liv, och så är det ju himla bekvämt att bara traska ner för källartrappen när man blir sugen på lite närproducerade, ekologiska revben...

Långmatsdag

Jag jobbar helg ganska ofta, men vi försöker hålla söndagarna lediga i den mån det går. Har vi disk och städning efter en stor middag på lördag kväll så spar vi det till måndagen, så att åtminstone en helgdag får vara fri. På söndagar brukar vi passa på och göra middagar som tar lång tid, som ska koka länge eller stå i ugnen en mindre evighet. Igår blev det revben, ett nytt recept som vi inte har provat tidigare men som verkligen var toppengott! Att äta kött från ett djur som man själv har varit med och fött upp gör förstås mycket på smaken också...

Receptet kommer ifrån Per Morbergs bok Morberg lagar husmanskost, men det finns också på recept.nu.

Pia, Kerstin och Bamse

Hemma hos mina föräldrar bor tre riktiga godingar; Pia, Kerstin och Bamse! De ägnar dagarna åt att välta upp och ner på varenda snötäckt grästuva som de får syn på, samt att gosa ner sig ordentligt i halmen inne i deras lilla hus. Vi hoppas att de ägnar lite tid åt varandra också, så att vi om några månader har hagen full med smågrisar...

Mjukt & snällt

En nackdel med att börja plastbanta är att man sakta men säkert förstår precis hur mycket plast vi faktiskt har omkring oss - i allt. Man känner sig så lurad, för det man trodde var trä är plast, det man trodde var tyg är plast, det man trodde var metall är plast och det man trodde var sten...är plast. 

Särskilt tyg tycker jag är lurigt, det är så lätt att glömma bort att bara för att det känns som bomull eller något annat naturmaterial så är det långt ifrån säkert att det är så. Min nya hobby är att läsa skötselrådslappar. 

Kläder och textilier som vi använder ofta och dessutom nära kroppen, till exempel sängkläder, handdukar och kuddar & filtar i soffan, står näst på tur i plastbantningsprojektet. I den bästa av världar hade vi haft råd att byta ut allt till ekologiskt naturmaterial, men det går inte. Kuddarna i soffan är i bomull och kommer från IKEA och filten är i ull från Klippan Yllefabrik. Mjukt och lite snällare mot världen. 

På bar kvist

Idag har det snöat oavbrutet utanför köksfönstret, som utgjort utsikt under dagens arbete. Gulsparvarna har endast enstaka gånger vågat sig ner till fågelbordet för att sno åt sig några frön och innan de lämnat igen har de burrat upp hela fjäderdräkten för att bli av med onödig tyngd i form av av snö. Det är en ganska rolig syn att se dessa slanka figurer burra upp sig till ett fluffigt klot!

Dagen har flutit på bra, mycket på listan har kunnat bockas av. Såhär års råder stiltje på gästfronten, men å andra sidan hinner man med mycket som blivit liggande under mer intensiva perioder. Dessutom är det mycket som ska planeras inför den kommande säsongen och det känns fantastiskt att sitta och fundera på betessläpp och sommarcafé medan snön sakta singlar ner från himlen.

Vinbärskvistarna som jag berättade om i det här inlägget har fått ordentlig vårkänning och blir bara grönare och grönare för varje dag! Inga rötter är synliga än men å andra sidan har de nog inget behov utav det ännu eftersom de nyutsprungna bladen är så pass små. Glädjande nog så är det de äldre grenarna som kommit igång först!

Kvällning

Kvällen äger ett alldeles särskilt lugn. Mörkret sänker sig, här utanför stadens gatlyktor är det väldigt definitivt och obestritt när det inträder. Totalt mörker. Mina föräldrar bor lite närmre stan, och från deras gård kan man se stadens många ljuspunkter som ett orange sken över himlen. Det når dock inte ut till obygden där vi bor. 

Lika bra är det, vi har egna ljus. 

Jag kan längta till kvällen, när arbetsdagen är avslutad och tempot är lugnare. Middagen är avplockad och det sprakar gott i lilla kaminen. Då sjunker både jag och Mattin ner i soffan och njuter av att varva ner inför natten. För det mesta har vi då hunnit prata igenom dagen som har varit och ägnar oss på varsitt håll antingen åt att läsa, titta på tv eller slösurfa på våra läsplattor. 

Just nu plöjer jag igenom Lars Keplers fjärde bok, Sandmannen. Varvar det med stora mängder te och en ostbit ibland.