Jag har under flera års tid beskurit mina vinbärsplantor i januari-februari, och sedan drivit upp dem som plantor. Första gången var det faktiskt ett misstag, jag hade ingen aning om att de hade fått rötter utan upptäckte det först när jag egentligen hade tänkt slänga ut dem. De tar sig alldeles exemplariskt bra, åtminstone de svarta, och är himla roliga att följa.
Bilderna nedan är tagna mellan mitten av januari och mitten av mars, och de var egentligen inte tänkta att publiceras så alla är inte så vackra...men de tillför en dokumentär känsla, hehe.
Som sagt, första bilden är tagen i mitten av januari. Kvistplock.
Knopparna slår ut efter bara någon dag.
Jag älskar att plocka upp kvistarna i tid och otid och kolla rötterna. Så fascinerande!
Det gäller att hålla koll på vattennivån i vaserna, för när rötterna är såhär stora så är plantorna törstiga!
Till slut blev det platsbrist i de vanliga vaserna!
Det är inte helt ovanligt att sticklingarna börjar blomma, men det undviker jag helst. Blommorna tar så mycket energi från rotbildningen.
I mitten av mars flyttade plantorna hem till mina föräldrars växthus, där de planterades i svarta krukor. De tog sig fint och så småningom kunde vi plantera ut dem i trädgården, jag skulle tro att det gjordes i juli någon gång (juni var väldigt kallt och regnigt förra året). Där lever de och frodas, och växer sakta. Med lite tur så kommer de nog ge bär när de är sisådär två år gamla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar