Vegomamman tog upp frågan om hur man ska diskutera det här med att man är vegetarian med barn i sitt senaste inlägg. Kortfattat handlade det om att en tjej som jobbade på dagis och var vego hade blivit tillfrågad (av ett barn) varför hon inte åt fisk varpå en annan ur personalen svarade att hon var allergisk istället för att säga att hon var vegetarian. Vegomamman reflekterade över att de tkunde vara för att slippa efterföljande diskussioner, men läs hela inlägget istället så får ni en bättre bild av det.
Jag tycker att det är jobbigt att ta upp diskussionen om vego/inte vego.
Man ska genast ifrågasättas, upplysas om diverse fakta om Sveriges fina djurrätt och hur svårt det är att få i sig alla vitaminer om man inte äter kött. Det värsta är när de skriker "TITTA NU ÄTER JAG ETT DJUUUR" samtidigt som de stoppar en köttbulle i munnen.
Varför gör man så?
Vad vill man bevisa?
Förresten, det värsta och dummaste är när folk anklagar en för att äta upp djurens mat. Då är det ingen diskussion längre, då är det en dum-dummare-tävling.
Ungefär lika moget som de som tömmer sina fickor rätt ut på marken när man ber dem att fimpa i en behållare så att ingen fågel äter upp fimpen. Jag förstår om man vill vara upprorisk osv i min ålder, men på det sättet? Varför gör man så?
Jag brukar säga att jag äter vegetariskt av hälsoskäl för att slippa diskussion om djurrätt och miljön.
För att slippa dumma kommentarer.
För att slippa provokation.
Jag säger samma sak. Ingen kan argumentera emot att jag känner mig och mår bättre av vegetarisk kost. Även om det inte var djuretiska skäl från början så har det blivit lite så med tiden för mig.
SvaraRaderaAntimiljöargument har jag hört förvånansvärt få faktiskt, jag trodde det skulle vara fler som skulle argumentera emot det. Så ibland lägger jag till även det.
visst kan man använda hälsoskälet när man vill slippa "dum-dummare-diskussioner"... å andra sidan känns det viktigt att ta diskussionen ibland också, om inte annat för att det ibland faktiskt är människor som lyssnar och tar till sig. Ringar på vattnet...
SvaraRaderaMarie: Så är det för mig också, djurdelen (och miljöbiten)har kommit efterhand. Från början var det för att jag inte tål en krydda som brukar användas i kötträtter. Sen har jag bara sett fördelar med att låta bli kött! :)
SvaraRaderaVegomamman: Ja, det är sant. Ibland när diskussionen har kommit upp och spårat ur så frågar folk efteråt istället, ställer seriösa frågor. Många tycker ju av etiska skäl att det egentligen känns lite konstigt eller rent av äckligt att äta djur. Det kanske de inte vågar säga till inbitna köttälskare (typ föäldrar...) men när de träffar en som redan har valt bort kött har de lättare att komma ut, om man kan säga så ;)
SvaraRaderaI framtiden ska jag vara mindre konflikträdd!
jag är vegan och jag drabbas faktiskt väldigt sällan av att folk fäller dumma kommentarer om mitt uteblivna köttätande. det gäller bara att vara saklig och jag brukar också poängtera att det inte är själva köttätandet jag ställer mig emot utan djurhållningen och industrialiseringen av köttproduktionen. man kan ju t.ex. prata om fördelarna med vilt eller lokala småskaliga kött- (eller mjölk- och ägg-) producenter där djuren lever ett skäligt liv innan de slaktas. då blir de flesta mindre provocerade tycker jag. miljöaspekten är faktiskt bra att använda sig av också för det börjar komma fram mer och mer i medierna att rött kött är dagens samhälles i princip största miljöbov....
SvaraRadera