Jag är ingen morgonmänniska. Verkligen inte. Drar mig och ojar mig och slutligen brukar jag få stressa halvt ihjäl mig för att de där 10 minuterna som jag skulle stanna i sängen blev 40 minuter. Men de dagar då jag faktiskt kommer upp lite tidigare så njuter jag i fulla drag.
Jag brukar sitta och titta ut mot öster, där solen sakta men säkert gör sig synlig bak trädtopparna. Molniga mornar är det förstås inte så märkvärdigt, men när det är klart och man ser stjärnorna blekna i rymden då är det fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar