På nyårsafton kom vi att prata om vardagen (såhär i efterhand låter det som ett alldeles extra tråkigt samtalsämne på en nyårsefterfest, men just då hade vi väldigt roligt åt våra små betraktelser från respektive vardagsliv). Det där gråa, stelbenta ekorrhjulet som vi nog alla ibland upplever att vi har fastnat i. Stiga upp, arbeta, äta middag, somna - om och om igen. Man lever för helger och semesterdagar. Alla andra dagar flyter ihop och blir till en grå massa, där det enda som skiljer den ena dagen från den andra är huruvida man hann stoppa i tvättmaskinen eller inte. Ungefär.
Även om jag ibland också såklart känner så, så är det faktiskt väldigt sällsynt. Jag älskar vardag.
Att varje dag följer en slags rytm, en lugn lunk som tar livet framåt utan några större dalar eller toppar. Varje dag är ett äventyr - inte. Det behöver inte vara så himla spännande, och höjdpunkterna behöver inte vara så stora. Att uppskatta det lilla blir stort i sig, att man faktiskt kan se och uppskatta små saker såsom ett avtorkat vardagsrumsbord eller ett kvarglömt doftljus längst in i ljuslådan. Den nya grannen kör förbi och ser en stå i fönstret och vinkar tillbaka, det kan göra ens dag.
Sådan är jag. Vanemänniskan, rutintypen, vardagsälskaren. Nu ska jag gå och se om vittvätten som hängdes upp igår har hunnit torka och sedan ska jag laga Mattins favoriträtt till middag, det kommer definitivt bli en av hans höjdpunkter idag. Vad det är? Stekt falukorv och makaroner såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar