onsdag 29 juli 2009

Lågkonjuktur och miljö

Om ungefär ett år kommer de första valkampanjerna dra igång så sakta, för att sedan explodera framåt september.
Och den 19:e september är det dags.
Val.

Två mycket viktiga ämnen, bland alla anda viktiga ämnen, kommer troligen att stå högt på agendan för många av partierna. Det ska de göra det.
Lågkonjukturen och miljön.
Eller ska vi säga finanskrisen och klimatkrisen?

Som miljövän vill man gärna att lågkonjuktur och miljöintresse går hand i hand. Åhh, äntligen föredrar folk cykeln framför bilen, de åker inte på charter runt medelhavet (utan stannar hemma i sin egen lika underbara trädgård), de slopar dyr skräpmat och är noga med var de stoppar in sina pengar.

Tyvärr.
Jag måste bli den som gör mig själv besviken.
Folk. Vill. Inte. Inse. Att. De. Måste. Ta. Sig. I. Kragen.

Detta gör mig galen. Vi lever i det första landet där folk har valt diktatur framför demokrati. Ja, man har valt det. Man väljer att inte rösta. Man väljer att blunda. Man väljer att överlåta besluten åt politikerna. Man väljer att inte bry sig ett skit.

Alla som har en åsikt är politiker, men i det här landet finns det väldigt få politiker och desto fler idioter. Som tänker ignorera bankernas ränteras, den allt dyrare bensinen och köerna som ringlar sig ut från arbetsförmedlingen.
Det är samma människor som tar bilen vart de än ska (tågen går ju aldrig att lita på, annat är det med oljepriset. Det går alltid stadigt uppåt.) som fortsätter att avsätta mer plats på tallriken för biff än för potatis och dreglar när de kommer in i en lågrpisaffär.
Och här har vi, helt plötsligt, det nya miljöhotet.

En bit ifrån där jag bor nu ligger en faktiskt ganska berömd lågprisaffär. Den är till på köpet skandinaviens största. Den heter Gekås och ligger i det lilla samhället Ullared. De hade besöksrekord i måndags, 25.000 besökare passerade genom affären. You are sick people.

Ni betalar ingenting för ingenting. Ni köper skräp och ni skrämmer slag på mig. Det är inget fel på att vilja spara på pengarna, ok, men det vill inte ni. Nejnej, det är bara det att ni vill slösa så mycket pengar som möjligt på så mycket som möjligt. Helst mer prylar än pengar. Billiga skitprylar som hinner gå sönder till nästa Gekåsbesök. Praktiskt, för då kan man slänga dem. Det är ju så kul att köpa nytt!
Så underbart att se sina pengar försvinna med sopbilen!

Hade jag varit politiker hade jag varit förbannad.
Man förväntas slicka röv för att få väljare, uträtta stordåd och bli uppskattad först efter att man blivit utkastad från regeringen, ja, allra helst efter att man blivit brutalt mördad.
Hade jag varit politiker hade det varit jag som ställt krav.
På oväljarna.
Krävt av dem att de röstar. Att de sliter sig från Reaskyltarna och läser en valsedel.
Hade jag varit politiker hade jag inte nöjt mig med en kompromiss.
Vi har världens högsta skatter. Ändå är skolan dålig, maten dålig, sjukvården dålig och folk är sjuka. Någon stjäl ur skattkistan och den personen skulle få vända på vartenda krona för att få min nåder. Den personen har stulit pengar från ett helt folk. Och deras förtroende.

Men det är ingen större idé.
Den 19:e september 2010 kommer jag att vara 17 år och 208 dagar gammal.
Ack så retligt.

4 kommentarer:

  1. Från en som också varit på fel sida åldersgränsen när det varit valtider: Jag känner och kände exakt samma frustration som du. Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra för att få igång folk omkring mig som inte orkar rösta. Vilken är bästa taktik? Skrika? Sparka? Försöka prata (funkade inte alls)? Hinta om det under lång tid i hopp om att det sjunker in...? Bara de lägger en röst är jag nöjd, strunt samma på vad nästan... Argh...

    SvaraRadera
  2. Jag tror att man måste lägga alla skrupler åt sidan och säga så som man tycker, även om det är jobbigt. På ett bra sätt, ingen tycker att gapiga tonåringar är övertygande. Det går bra med att man lugnt och sansat, men bestämt, tycker att alla som inte röstar är idioter och att de väljer diktatur framför demokrati. Sedan kan de skyldige få fråga varför.

    SvaraRadera
  3. Jag har varit på ullared en gång. Det var helt sjukt. Alla vi tre som åkte handlade upp alla pengar vi hade på kontot. ALLA pengar vi hade på våra konton. Förstår du villken masspsykos man hamnar i när man kommer in där? Vi hade inte ens råd att tanka bilen så att vi kunde åka hem, utan fick be en av våra grabbar föra över pengar... Nej, jag åker inte tillbaka.

    SvaraRadera
  4. Har också varit där, min lillasyster och jag köade i två timmar för att komma IN medan mamma jagade kundvagn.

    SvaraRadera