Spotify, I cant love you as I want to do.

Igår när jag kom hem hade min lilla (älskade) syster gett mig en mycket fin present.
Spotify.
And I'm in love.

Jag blir kär väldigt fort.
Särskilt i saker.
Och Spotify är inget undantag, snarare ett utmärkt exempel.
Som en treårings första besök i sandlådan lyssnar jag på en låt där, en låt där och en låt där. Lyssnar inte ens på hela låtar utan zappar runt som en joltcolahög geting.
Lycklig?
Nja.

Känslan av att kunna lyssna på i princip all musik i hela världen helt lagligt gör karmakontot överfyllt och jag måste lägga mig på sängen lite, insikten är helt enkelt för svår för att förstå. Total frihet.
Samtidigt lipar den fattiga, lyckliga Cdsamlaren inom mig.
Hallå, det här är för lätt.
Du ska kämpa för att få lyssna på musiken, vara smart som satan och uppnå level 11 innan du kan putta in cdskivan i stereon.
Och njuta av högsta vinsten.
Det här är ingen tävling, det är inte ens värdigt en fiskedamm. Det här är inte total frihet, det här är total lathet.

Det ligger mycket charm i att spara pengar, leta reapriser och fina omslag.
The perfect cdskiva.
Känslan folk.

Alla ni som inte tycker musiker ska få betalt för att de tycker om att skapa musik, varför tror ni att ni ska få betalt för det ni utbildar er till?
Alla ni som tycker musiker får skylla sig själva, erkänn att ni skulle bli sura som satan om någon berättade er hemlis för hela staden?

Och alla ni som tycker musik är en rättighet, ni kan ta er i röven.