Nej jag vill inte längta. Ska inte.

Längtar ni till vår nu? Till tulpaner och snödroppar och fågelkvitter? Till snösmältning, uteserveringar med filtar och allra, allra första gången man kan sitta i gräset?

Jag är så kluven. Bestämde mig redan förra vintern för att nä, nästa vinter ska jag gilla läget. Det är kul med vinter, det blir så kul som man gör det. Att bara gå och gnälla och oja sig gör tyvärr inte att vintern går snabbare, den blir bara ännu längre. Nä sa jag, det ska vara kul med snö, grillning och varm choklad!

Så har det varit. Jag älskar den här vintern! Det har varit den mysigaste på länge och den har ändå inte varit särskilt annorlunda jämfört med andra. Det hängde på inställningen, jag hade ju redan bestämt mig för att det här skulle bli en kul vinter!

Det finns andra tappra människor där ute som också gillar vintern, men många av dem verkar helt ha tappat stinget efter jul och nyår. De sköt ut julprylarna med nyårsraketerna och nu sitter de bara och suktar efter våren, väntar och väntar och väntar...eller låtsas som om vintern inte finns, som om det bara vore lite kladd i marginalen. Inget att bry sig om.

Så vill jag inte heller ha det!

Så frågan är, vågar man längta efter vår? Det kommer antagligen dröja tre månader (åtminstone på dessa nordliga breddgrader) innan vi får vår. Att gå och längta i tre månader, det är ju tvärtemot vad jag hade tänkt mig. Jag vill gilla vintern, vill gilla läget.

Så nu gör vi det. Inget längtande, inget ömkande och gnällande. Vinter är coolt, det är mysigt och very very najs. Våren kommer sen, skit den. Den kommer när den kommer, varken snabbare eller långsammare om man längtar efter den. Det tål att sägas igen: Vi struntar i att se framåt, istället blundar vi och kastar oss handlöst åt det håll vi tror är framåt.