Alla känslorna på en och samma gång

Det känns så mycket nu, när det inte är långt till skolstarten. I flera månader har man längtat, bävat och framför allt väntat på den stora dagen, och det nya livet. Nu, med ca 3 dagar kvar på sommarlovet, trängs känslorna ihop i den mycket begränsade kupolen (hjärnan.)
Jag måste få skriva av mig några:

Ångest.
-Över allt och alla som man trots hemvistelse på helger och lov ändå lämnar. Som man inte kan träffa efter skolan, eller ha en spontan picknick med. Över att tiden här hemma, med alla saker man känner till, blir till bara en bråkdel av den man hade innan. Att tvätta, diska, ta in hästar, göra äppelpajer (så grymt viktigt) blir lite stressigt. Och samtidigt har jag inte en aning om hur det blir, hur man väljer att prioritera.

Nervositet.
-Att träffa nya, helt okända, människor. Att bo ihop med någon man aldrig träffat, i ett helt år! Att ta rätt buss, hinna med tåget, att över huvud taget hitta till matsalen. Att packa rätt och inte glömma något viktigt. Det är långt hem.

Rastlöshet.
-Jag försöker suga ut det sista ur att vara hemma, men på något sätt tar fantasin slut. Vad är så typiskt hemma? Att umgås med familjen förstås, men hur gör man det på bästa sätt? Vi har aldrig haft kvalitetstid, vi umgås när vi jobbar eller ligger utslagna i tvsoffan. Jag vill bara att den stora dagen ska vara imorgon, nej, idag! Så att man slipper vara ångestladdad, nervös och rastlös. Rädd för att man slösar tid på fel saker, som att skriva ett inlägg som inte alls handlar om miljön.

Glädje.
-För så många drömmar som ska prövas. trots alla dumma, tärande känslor, så är jag ju glad. Det trängs undan lite, men den där glädjen har funnits där enda sedan jag skickade in ansökan. Vad kul det ska bli! Så spännande! Så mycket jag ska få lära mig, få se och göra som jag aldrig gjort innan. Jag älskar att välja något nytt, att byta liv!

Det är mycket tankar som far genom huvudet, frågor och funderingar. Förlåt för att du får agera bollplank för en stund, du är mitt bästa samvete och min stora inspiratör. Fortsätt kommentera och berika mitt liv!