Isen sjunger.
Lyssnar på Håkan Hellström och längtar till sommaren, varmt, lätt och fint.
Längtar till Åkarp, som känns så långt bort. Tänk om jag inte ens kommer dit. Får stanna i Växjö i tre år till.
Ser på bilderna.
Och plötsligt är det skönt att sommaren, myggen, regnen och solen som aldrig vill gå ner är så långt borta. Att Åkarp here we come inte kommer föränn i höst.
Vackra vinterdagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar