söndag 25 januari 2009

Ettt litet inlägg om fil och mjölk

¤

Min drömprodukt ser ut enligt följande:
Fairtrade och ekologisk och närproducerad.
I nästan alla fulla fall .
Det finns ett stort undantag in my life.

Ekologisk fil, ost, mjölk eller yoghurt kommer aldrig med oss från affären. I vissa fall åker det med en ekocremefraishe, helt enkelt av ren vana. Det blir heller aldrig ekofierat kött i Willyskassen, även om det är så mycket godare än det oekologiska(joho, det är det faktiskt). Och anledningen är nog mitt ursprung.
Jag är en äkta bonde.
Jag har flyttat tre gånger inom en halv kilometers radie och i min by bor kanske 50 människor men över 100 kor. Lite grovt räknat då. Och av någon okänd anledning så blir bondens situation i det moderna samhället en alltid lika intressant diskussion. I min familj cirkulerar fyra olika åsikter inom ämnets ramar;
papi tror inte det finns någon framtid för bönder, mami tror att vi kommer få färre men enooorma gårdar, jag tror att bonden kommer att fortsätta var superviktig men ta mer plats.
Och min lillasyster?
Hon är livrädd för alla sorters djur.

Att producera ekologiskt mejeri/kött är inte särskilt lönsamt för bonden, av två enkla anledningar:
Kornas mat är dyrare och korna producerar mindre mjölk.
Vi har vant oss vid ett samhälle där djur behandlas som industrimaskiner utan tvåårsgaranti. Djuren förväntas producera så mycket som möjligt, helst på så liten yta som möjligt och på väldigt kort tid. Ungefär samma krav som vi ställer på våra med människor.
Men kor är inte människor.
En ekologisk bonde får ut mindre per skörd, eftersom hon inte kan använda insektsmedel, så en del av skörden äts upp av småkryp istället för idisslare. Då måste hon odla mer och höet blir automatiskt dyrare. Sedan producerar korna inte samma mängd mjölk, eftersom deras mat inte har en massa tillsatta superdupergrejer. Så bonden måste ha fler kor som äter mer mat som blir ännu dyrare…
Big no no.

Den mjölk som får äran att stå i vårt kylskåp är antingen närproducerad eller O-homogeniserad. Den närproducerade mjölken kommer ifrån Hultsfred, ett litet ställe som heter Emåmejeriet. Den är inte ekologisk, så de bönderna tjänar riktiga pengar på sina kor.
Och den O-homogeniserade mjölken kommer ifrån Åsen.
Att den är O-homogeniserad innebär att mjölken inte har körts runt i en stor maskin som slår sönder fettklumparna (ni som läst på er kemi vet att mjölk lite grovt kan sägas vara fett och vatten, som inte löser sig i varandra). Det är lättare att göra det hemma genom att helt enkelt skaka mjölkdunkarna innan man häller upp den. Då sparar man lite smutsig kärnkraftsel från Baltikum. Dessutom är den muy godare.
Åsens mjölk finns på Willys och i vissa Icabutiker. Emåprodukterna (de har både mjölk, fil och grädde!) finns på Ica och kostar inte mer än smaken.

Så till alla bönder där ute;
Keep up good work.

Er mjölk kan inte Fairtrademärkas, för ni sliter lika mycket som kineserna på teodlingarna och afrikanerna på deras bananplantager. Ert arbete uppskattas inte, ni blir hånade, ni får dåligt betalt och ingen fattar hur jävla viktiga ni är.
Ingen fattar hur mycket ni kämpar.
Ingen fattar hur mycket cash ni borde tjäna, för ni har bokstavligt talat sålt er själ till Satan.
Alias mellanmjölkens land.




1 kommentar: