Jag vill rädda världen, vad vill Du göra?

Hi out there.

Det här är min blogg 2.0.
Inte min första.
Kanske den sista.
Blogg är ett omdebatterat ord. Ett globalt växthus för modebrats, vardagspedofiler, politik och gräsrotsjournalistik. Ett beroendeframkallande, ångesthöjande stressmoment som drabbar jordens befolkningen hårdare än alla könssjukdomar tillsammans.
Sägs det.

Men det skrivna ordet finns kvar.
Och det går att läsa igen igen igen.
Pennan är vassare än svärdet, och ett folk kan riva Berlinmurar.
Ord är makt.
Mohahaha…

Bloggarna är en ny sorts arena, ännu en vit fläck i landet Internet. Rätt skrivna utgör de ett åsiktspumpande nyhetsflöde utan dess like, rätt lästa är de en ocensurerad informationsplattform att ta fart ifrån för att komma dit man vill.
Och det är dit vi ska.

Mitt största intresse är miljön. Jag är en ekotesmuttande, tigerstrumpestickande halvtidshippie som tänkte rädda världen genom att stå på barrikaderna och skjuta politiker med sojamjölkskanoner och ekologiska bambupilar.
(NOT)
Jag är inte ens halvvägs till himlen.
Och (ehum) vill helst inte ens dit.
Min blogg ska dock bli en väg, vägen ska ju trots allt vara viktigare än målet.
Sägs det.

Mitt mål är att ekofiera, rekofiera och miljövänliggöra mitt liv så gott det går. Bli inte rädd, jag är ingen djurrättsaktivist, räddaregnskogenterrorist eller ens lite intresserad av att leva resten av mitt liv iklädd återvunnen lump. Då kommer ingen vilja rädda världen, allra minst jag.
Mitt mål är att guida mig själv och de som läser min blogg genom en galax av goda råd, riktlinjer och gör-det-själv-metoder.

Mitt liv är inte alltför grönt, men nu är jag på väg. Bloggen ska bli ett påkostat och tidskrävande projekt, men med nöje. Den ska ta över mitt liv, vara en irriterande röst i varje klädinköp, en skattkarta att navigera efter och en motivation att ta miljöintresset en dimension högre.
Det är 2009 och miljön ska upp i Superallsvenskan.
Upp till bevis folket.

Det kommer bli spännande och bitvis lite tungt att rodda den här båten, men med tanke på hur många som sitter i samma så blir vi snart fler som ror mot vårt gemensamma mål.
Och ni som blir sjösjuka av blotta tanken på att behöva offra ett uns av er tid på något så tråkigt som att rädda världen, simma lugnt.
It’s my life.

¤